torsdag 24 december 2009

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR !


Till Er båda som läser min blogg vill jag önska en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR.

onsdag 23 december 2009

Gerda Antti sätter ut hakan.

I en debattartikel i Corren går Gerda Antti till hård attack mot svensk integrationspolitik i allmänhet och Migrationsverket i synnerhet.

Svenskar är inga "islamofober" men de känner sig överkörda av de eftergifter och anpassningar som ständigt sker till muslimska invandrargrupper, vars krav på "religiösa rättigheter" sträcker sig långt utanför moskéns väggar,menar hon.

Och som vanligt när Gerda Antti ryter till ,är det raka rör och inga krumbukter.

Man kan säkert se det hon säger från olika utgångspunkter och med olika perspektiv. Det kommer nog också att märkas i den fortsatta debatt vi kan förvänta oss.

Det mest intressanta är dock att en kulturpersonlighet som hon, som gjort sig känd för sin folklighet, nu öppnar för en hittills mer eller mindre tabubelagd debatt ,grundad på den typ av "politiskt inkorrekta" åsikter som åtskilliga vanliga svenskar ofta vädrar kring köksbordet och i umgängeskretsen.

Det är bra. Dels därför att det ligger en hel del i det hon säger.Dels därför att demokratins livsnerv ligger i den öppna debatten kring alla typer av samhällsfrågor.

Det är de etablerade partiernas stora misstag att försöka lägga locket på i migrations- och itegrationsfrågorna.

De flesta i min bekantskapskrets har någon gång tagit upp invandrar- och integrationsfrågan med mig och förväntat sig att jag som aktiv politiker skall kunna svara på sådana frågor som för det mesta ligger ljusår från främlingsfientlighet och rasim, men ändå är högst berättigade.

Många gånger har jag i min ambition att vara politiskt korrekt, kommit på mig själv med att försöka försvara ståndpunkter som jag egentligen inte vet om varken jag själv eller mitt parti kan stå för.

Inte för att jag är oärlig utan för att jag osäker på vad som är retorik och vad som är realiteter i allt man hör och läser.

De etablerade partierna gör sig själva och demokratin en stor otjänst om man inte släpper fram en öppen och saklig debatt kring dessa frågor.Särskilt som vi står inför en uppenbar risk att få in Sverigedemokraterna i Riksdagen efter nästa val.

Det får inte vara så att vanliga hyggliga människor med berättigade frågor om migrations- och integrationspolitiken kastas i gapet på Sverigedemokraterna därför att deras "egna" partier inte varken kan eller vill besvara dem eller att man i värsta blir beskylld för att vara främlingsfientlig eller rasist.

lördag 19 december 2009

Julpyssel,livspussel och politruker.

Det är nu ett bra tag sedan jag bloggade senast. Det blir så ibland. För även en person i min ålder måste få sitt livspussel att gå ihop.

Med vuxna barn, och på senare tid, ständigt nya barnbarn och alla förväntningar som ställs på farfars motvilliga medverkan i julspysslet, räcker tiden inte alltid till om man också skall hinna sköta sina politiska och ideella uppdrag.

Är man både ung tvillingpappa och kommunalråd kan det vara speciellt svårt att få livspusslet att gå ihop,skriver Muharrem Demirok på sin blogg.

Jag förstår precis vad han menar. För även om jag inte haft några tvillingar hade jag under min tid som relativt ungt kommunalråd fyra småbarn.(F ö något som kännetecknar centerkommunalråd i Linköping. Både min företrädare på posten Sten Axelsson och min efterträdare Gösta Gustavsson har varit fyrbarnsföräldrar.)

Utan min duktiga och kloka hustru hade det aldrig varit möjligt att få pusslet att gå ihop. Det var alltid hon som lyckades passa in de svåraste pusselbitarna.

Det låter naturligtvis fruktansvärt ojämlikt och och föråldrat. Men det gör nog egentligen ingen skillnad om kommunalrådsuppdraget innehas av en man eller en kvinna.

För uppdraget i sig självt är sådant att det inte går att klara det om man inte har någon i sin närhet som kan hjälpa till att få livspusslet att fungera. Och vad värre är.Trots att detta varit ett känt faktum så länge jag kan minnas är det fortfarande lika dant.

Att vara politiker på heltid har ett pris både för en själv och ens familj. Det kan min och många andra politikerfamiljer intyga.

Och när man någon gång försöker att ta i tu med problemet skjuter man för det mesta över målet.

Det händer nästan alltid att heltidspolitiker efter ett antal år med ett tufft och krävande uppdrag upplever att livspusslet inte längre går att få ihop. Först när även omgivningen utanför familjen börjar klagar över att man inte tillräckligt med tid att lyssna,att man uteblir från möten o s v, brukar man inse att man måste ta i tu med saken på något sätt.

För det mesta har man själv i hög grad bidragit till problemet genom att ta på sig en massa sidouppdrag som inte har har med grunduppdraget att göra.Jag vet exempel på kommunalråd som ägnat mer tid åt uppdrag utanför, än inom, den egna kommunen.Det har under årens lopp i variarende grad även förekommit här i Linköping.Inte oväntat är det ofta de kommunalråd som haft minst sådana sidouppgifter som gjort sig mest kända för att vara lättast att komma i kontakt med.

I stället för angripa problemet från grunden genom att koncentrera sig på huvuduppdraget och att försöka omfördela det politiska ansvaret börjar man oftast ,på typiskt svenskt manér ,att "se över ledningsorganisationen".
- "Kanske behövs det en förstärkning på min egen nivå, någon som kan lasta av mig den tråkiga och besvärliga delen av jobbet,hålla ställningarna när jag är bortrest och slipa saxen åt mig när jag skall ut och klippa band".

Den här typen av resonomang ,som utgår från individen istället för uppdraget, landar i regel i förslag om nya befattningar ,typ "politiska sekreterare". D v s en nivå till att kommunicera med utöver de man redan försummat.

Jag tror att problemet med att få toppolitikernas tid att räcka till och åstadkomma en dräglig arbetssituation för de som tagit på sid dessa ansvarsfulla uppgifter måste lösas genom omfördelning av det politiska ansvaret till fler demokratiskt valda personer och inte till politruker.

Politiker som inte har tid med ett normalt socialt liv, blir på sikt inga bra företrädare för sina väljare.Politik är inte bara siffror och paragrafer.Det handlar i än högre grad om den empati och inlevelseförmåga man bara kan få i den vardagliga kontakten med andra människor.

söndag 11 oktober 2009

Burqan - en fråga om integritet

Ska vi lagstifta om hur människor får klä sig ?

Ja, i vart fall om man får tro Staffan Danielsson och Lennart Pettersson som motionerat i Riksdagen om att förbjuda burka och nikaber i skolor och på arbetsplatser.

Själv anser jag att det leder helt fel.I den mån den här typen av klädsel skulle vara ett problem,vilket jag är tveksam till, måste det kunna hanteras utan lagstiftning.

Det kan väl inte vara så värst många skolelever som bär burqor eller nikaber att det kan vara ett problem för lärare och andra elever. Det låter konstruerat.

Om en arbetsgivare för sin anställda har krav på en viss klädsel får han väl avstå från att anställa personer som inte vill rätta sig efter detta.Det handlar ju om anställningsvillkor och har inget med jämdställdhet eller religionsfrihet att gör, som en del hävdar.

Ett återkommande motiv för en förbudslagstiftning är att det handlar om förtryckta kvinnors rätt till självbetämmande.Jag tycker det är att göra det lite för enkelt för sig.För det första vet vi för lite om vad dessa kvinnor egentligen vill.För det andra skulle en lagstiftning bara göra det ännu svårare för dem. Att ställas inför valet att behöva bryta mot svensk lag eller mot den egna kulturella och religiösa traditionen skulle troligen bara leda till att man istället valde att isolera sig.

Det här är inget som kan lösas med ett alexanderhugg i form av lagstiftning.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur någon överhuvudtaget kan ifrågasätta folks rätt att klä sig som man vill.

Nu vet ju alla riksdagsledamöter att det är sällsynt att man får igenom sina motioner. Därför skriver man dem ofta mer för att väcka debatt än att nå resultat.

Jag hoppas att det här är en sådan motion. I så fall har man ändå i någon mening lyckts.

Det som dock gör mig lite mer bekymrad över det här förslaget är att det är ett ytterligare i raden av den senaste tidens förslag som handlar om intrång i den personliga integriteten. Det må vara FRA-lagen eller fildelningslagen eller förslag om kamerabevakning på våra bussar.De handlar alla om hur samhället skall öka sin makt och kontroll över den enskilda människan.

Jag tycker det är en obehaglig trend.Att med förment vällovliga motiv föreslå och besluta om inskränkningar av den personliga friheten är en farlig väg att gå om man vill behålla ett fritt och öppet samhälle.

Kanske tycker en och annan att jag målar en viss potentat på väggen. Men vi får aldrig slå oss till ro och tro att frihet och själbestmmanderätt är något för alltid vunnet.Det har världen sett allt för många bevis på.

Och rätten att bära burqa är ytterst en fråga om frihet och integritet hur man än vrider och vänder på den.

söndag 20 september 2009

Den glömnda soptippen

När är man gammal ?

Förmodligen när man jagat råttor på en soptipp som för länge sedan blivit bortglömnd av alla myndigheter.

För så verkar det ju vara med kommunens gamla ,för länge sedan nedlagda, soptipp bakom LSS klubbstuga vid segelbåtshamnen, där jag som grabb med kompisarna gick runt med slangbellan.

Fast nu verkar det ju bara gälla kommunen.För många, till åldern mogna Linköpingsbor, minns mycket väl var den låg och hur stor den var.

Och det är inte frågan om någon liten privat harmlös sopgrop, kan jag säga. Det är en jättetipp som gick ända ner till vattnet innan man ändrade åns sträckning.

Detta är i och för sig inte särskilt förvånande. På den tiden,t o m innan en nedlgada tippen i anslutning till det nuvarande reningsverket fanns,vägde miljöaspekterna vid placeringen av en soptipp inte särkilt tungt, om det överhuvudtaget ens gjordes någon miljöbedömning.

Det som förvånar mig är att man ingenstans i kommunens handlingar har hittat några uppgifter om denna stora kommunala soptipp.

Jag är övertygad om att sådana finns om man bara gräver tillräckligt djupt.

Jag är också nästan helt säker på att jag under min tid som kommunalråd,när vi diskuterade miljöproblem med gamla soptippar,bl a pekade på den nu aktuella tippen.

Det är naturligtvis möjligt att det aldrig har kommit med i några protokoll.Men det tvivlar jag på.

Hur som helst står kommunen nu inför ett mycket stort miljöproblem som först och främst måste klarläggas och därefter på lämpligt sätt åtgärdas.

Vi som minns hur det var ställer gärna upp med den information vi kan ge.

Telefonterror 2

"Det är många som ringer just nu."

"Du är placerad i telefonkö som betjänas av 29 handläggare. Du har plats nummer 58 i kön. Din väntetid beräknas till ca 47 minuter ".

"Tack för att du väntar.Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan"

"Gäller ditt ärende a, tryck 1. Gäller ditt ärende b, tryck 2. Gäller ditt ärende c, tryck 3. Annars vänta kvar."

" För att vi snabbare skall kunna behandla ditt ärende ber vi dig knappa in ditt personnummer.Avsluta med en fyrkant."

Känns det igen ?

Det finns få saker som kan få mig så topptunnor rasande som alla dessa telefonköer och detta eviga knapptryckande varje gång man försöker att få kontakt med någon myndighet eller något s k serviceföretag.

Det mesta går att ordna via internet sägs det. Jo visst, jag brukar försöka med det. Men ibland måste man tala med en levande människa som kan förstå vad man menar.

Den senaste inovationen i denna telefonterrorism är att kombinera knappandet med köandet.
Först väntetid för att komma fram. Sedan knappa in.Ny väntetid.Knappa in igen och ny väntetid o s v.Det tycks inte finnas någon gräns för vad man är beredd att utsätta människor för.

Lyckas man sedan till allt elände trycka på fel knapp efter 42 minuters väntetid och får börja om från början är blodstörtningen nära.

Ibland har den inspelade rösten att meddela att: "Om du inte vill vänta kan vi ringa upp dig när det blir din tur".

Försök inte med det säger jag bara.
För en tid sedan fick jag anledning att ringa sjukvårdsupplysningen. Ställd inför alternativet att vänta i telefonen i ca 50 minuter eller att bli uppringd när det var min tur ,valde jag det senare.
Det är 14 dagar sedan. Och än har ingen ringt.

Hur kan någon bara komma på något så sataniskt som telefonköer och knappa-in-val ?

Finns det ingen Guantanamobas för den här typen av terrorister ?

Telefonterror 1

Jag blir så fruktansvärt trött på detta eviga ringande i tid och otid av dessa äppelhurtiga och envisa telefonförsäljare som försöker pådyvla en alltifrån elabonnemang till kalsongprenumerationer.

Det går knappast en dag utan att dessa, som svampar ur jorden framväxanade mer eller mindre seriösa sk callcenter ,tränger sig på. Snabbt som ögat och utan betänketid uppfordras man att ta ställning till något obegripligt erbjudande om ett telefonabonnemang eller nåt annat. Och om man inte bryskt ber dom dra åt pepparriket redan från början, får man ställa in sig på 10-15 minuters avbrott i något viktigare man höll på med.

Till råga på allt förefaller det också vara en bransch där många , i regel unga människor, får jobba mot underbetalning och ofta blir både utnyttjade och lurade.

Jag kan inte förstå hur seriösa företag kan tycka att detta är ett bra sätt att sälja sina tjänster eller produkter.Och om man nu tycker det kan man väl åtminstone använda sig av egna säljare som känner lite ansvar för det man säljer.

Det verkar finnas behov av en tydligare lagstiftning på det här området.

En kväll, under bästa sändningstid ,som det brukar heta, ringde det en kille och "erbjöd" mig att "utan kostnad" under en månad "prova" ett hälsopreparat som,enligt vad han själv sa, skulle göra mig piggare,gladare,vitalare och virilare och få mig att känna mig minst 20 år yngre. " Det enda du behövder binda dig för ...... o s v."

"Det kan jag inte ta på mitt samvete " sa jag.
"Vad menar du" sa killen.
"Jo" sa jag " hur skulle världen se ut om vi pensionärer var som du påstår att man blir av dina hälsopiller."
"Samhället förväntar sig att vi håller oss i skinnet, tar det lungt och sitter hemma framför TV:n och på sin höjd en och annan gång går på något pensionärsmöte eller i värsta fall deltar på någon shoppingresa till Ullared."

Klick ...

onsdag 9 september 2009

Spricka i alliansen ?

"Alliansen spricker på kameraövervakning" brassar Corren på med i en rubrik.

Bakgrunden är att Centern och Folkpartiet, i motsats till övriga partier i kommunstyrelsen ,inte ansett att en ansökan om kameraövervakning på bussarna ,som kommunen skall yttra sig om till Länstyrelsen , var tillräckligt underbyggd för att man utan vidare skulle säga ja till den.

Men lite mer än så krävs det nog för att allianssamarbetet skall spricka.

Skulle man inte klara att hålla ihop bara för att man har något delade meningar om yttrande i en fråga som beslutas av någon annan vore det inte mycket till allians.

Gnällspik nr 1

Av alla gnällspikar är socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros något i särklass.

Jag har aldrig hört honom göra annat än att gnälla på allt regeringen gör och jag tror aldrig jag har hört honom komma med något konstruktivt eller att säga vad han själv och hans parti vill göra istället.

I över ett års tid har han gnällt över att regeringen inte skjutit till mer pengar till kommunerna.När nu regeringen ,efter att ha fått bättre överblick på ekonomin,har beslutat tillskjuta 10 miljarder till kommnuner och landsting gnäller han ändå. "Regeringen agerar pressat" är det ända han lyckas få ur sig.

Det är patetiskt

lördag 5 september 2009

Jag har blivit farfar

Om någon undrar varför jag inte bloggat på ett tag, så titta bara på mina bilder så förstår ni.
Men vänta bara.Nu är det snart höst och valår. Så jag kommer snart igen.
Men just nu är det Johanna och Bellis som gäller.

lördag 11 juli 2009

Blockpolitiken urholkar demokratin

Efter Almedalsveckan framgår det allt tydligare att Sverige,om inte formellt så i vart fall reellt, är på väg mot ett tvåpatisystem.

Den cementering av blockpolitiken som nu pågår är en tragisk bekräftelse på det politiska systemets oförmåga att hantera mångfald och kommer på sikt bara att ytterligare försvaga väljarans engangemang och inflytande.

Det är besynnerligt att svensk politik fortfarande relateras till den höger-vänsterskala, byggd på gamla "ismer", som håller på att spela sin roll.

För inte står väl den nationella politiska kampen idag mellan om vi ska ha ett socialistiskt/kommunistiskt eller ett kapitalistiskt samhällsskick ?

Den senaste internationella ekonomiska krisen och de åtgärder som vidtagits från såväl traditionella marknadsekonomier som USA och gamla kommunistsstater som Kina ,visar att höger-vänsterskalan i vart fall inte längre fungerar särskilt bra som politisk positionsbekrivning i makroekonomiska sammanhang.

Man kan därför med fog fråga sig vad höger-vänsterskalan i svensk politik egentligen står för annat än lite olika meningar om vilken nivå på skatt och politisk styrning som bäst gynnar den välfärd man över partigränserna är relativt överens om.

Blockpolitiken är inget som tillkommit i omtanke om väljarna.För deras inflytande och demokratin är den enbart negativ.Den gynnar knappast heller ekonomin och tillväxten eller löser klimatproblemen.Den har bara ett egenvärde för de politiska partierna som ett medel i kampen om den makten.

Valfrihetens dilemma

"Eget val måste läggas ner" utropar Linköpings Tidning (LK) apropå möjligheten att välja sin egen vårdgivare inom ädrevården som Alliansen i Linköping infört.

Det ha inte, som man hoppades på, inneburit att fler småföretag kommit in på hemtjänstmarknaden där de stora drakarna Lean Link,Carema och Attendo fortfarande är helt dominerande.

Fler aktörer har till råga på allt också lett till ökade samverkansproblem mellan vårdgivarna,menar man.

Det finns naturligtvis en poäng i LK.s kritik.

För precis på samma sätt är det inom t ex dagligvaruhandeln där de flesta väljer att göra sina inköp hos de stora drakarna ICA,Coop och Hemköp istället för i småbutikerna. Där är dessutom samverkan är så gott som obefintlig.

Det kan därför vara dags att lägga ner valfriheten även här. För att nu inte tala om de politiska valen.

måndag 6 juli 2009

Flygkriget i sandlådan

Det har utbrutit ett veritabelt ordkrig mellan politiker och flygplatsföreträdare från Norrköping och Linköping om vem som gjort vad beträffande en eventuell flyglinje till Helsingfors.

Man kan undra vad vanligt folk tänker när företrädare för de båda kommunerna ena stunden gullar med varandra så det nästan är äckligt och nästa stund pucklar på varandra så det ryker.

Det tyder på att det kan vara något grundläggande fel i samarbetsformerna.

I så fall tror jag att jag listat ut ungefär vad det är.

Det känns i bland som om vissa tycker att symboliken i samarbetet är det viktigaste.Att kunna visa väljarna att man är duktig och kan nå resultat.

Förslaget till gemensam överiktsplan är ett typiskt exempel på det.

Som jag kan se finns det är inget i detta förslag som i någon nämnvärd grad avviker från det som redan ryms i de båda kommunernas egna översiktsplaner.

Besluten om att bilda ett kommunalförbund för räddningstjänsten och att slå samman de båda kommunernas löne- och personaladministration föregicks inte av någon analys av för- och nackdelar värd namnet.Det viktigaste föreföll vara att visa att man kan samarbeta. Alltså mer en symbolhandling.

Redan när Norrköping och Linköping på 80-talet gemensamt arrangerade en stor mässa i Kungsträdgården i Stockholm under måttot "Dubbelt så bra" hade diskussionerna om samarbete pågått en tid.

Därefter utvecklades och fungerade det bra under ett par år. Det tror jag ,förutom att det i viss mån var personrelaterat, berodde på att man var överens om att det skulle vara inriktat på det som redan fanns i respektive kommun istället för att skapa nya plattformar att samarbeta kring.

Att skapa nya byråkartiska former för redan befintliga verksamheter tror jag bara krånglar till det.Det är dessutom demokratiskt tveksamt då det "halverar" väljarans inflytande.

Det märkliga är att samarbetet på 80-talet precis som nu ,fungerade utmärkt då det var borgerlig majoritet i Linköping och S-majoritet i Norrköping .Däremot gick det inte särskilt bra när det även var S-majoritet i Linköping.

När Norrköping ,stöttade av landshövdingen,började planera för ett köpcentrum i Norsholm och den dåvarnde S-majoriteten i Linköping svarade med att börja planera för ett köpcentrum i Mörtlösa svalande samarbetsglöden betänkligt.

Efter alla turer som under årens lopp varit i samarbetet mellan Norrköping och Linköping är min slutsats att det är viktigare att utveckla och fördjupa samarbetsklimatet än att fatta politiska beslut om organisatoriska förändringar. Då kommer resultaten så småningom av sig själva.

Alterantivet är att det som hittills från tid till annan hänger på vilka personer och partier som sitter vid makten.

Man måste vara medveten om att ett långsiktigt uthålligt samarbete måste bygga på en folkligt förankrad känsla av gemenskap och samhörighet. En vikänsla som inte bara bygger på upplevelsen av uppoffringar och eftergifter.

För det finns något som är viktigare än det mesta för ett fungerande samarbete och det är generositet.Man måste unna även sin samarbetspartner att tjäna på det man själv gör.

Det gäller även för kommuner och politiska partier.Och där sitter det för det mesta långt inne.

fredag 22 maj 2009

Kommunal värnskatt - en dödfödd tanke

Alla prognoser pekar mot att kommunerna under åren framöver kommer att stå inför ett stort nyrekryteringsbehov av personal. Det började redan märkas före den ekonomska krisen.

Den demografiska utvecklingen gör att det troligen kommer att bli brist på arbetskraft inom några år, menar prognosmakarna.Det kommer i så fall också att innebära ökad konkurrens om arbetskraften mellan den offentliga och privata sektorn.

Därför är det något av en paradox om kommunerna nu under trycket av lågkonjunktur och finanskris tvingas skära ner på personal.

Priset för att först dra ner på personal och därefter relativt snart behöva nyanställa på nytt,och dessutom ännu fler, kan bli högt.

Sjukvårdsbiträden och lärare som förlorar sina jobb söker sig ofta till andra arbeten i den privata sektorn och återkommer inte när kommunen behöver dem igen. Och det gäller naturligtvis särskilt de yngre.

Det är därför ett slöseri med kompetens och erfarenhet att först avskeda utbildad kunnig personal och sedan efter kanske bara ett par år, på nytt behöva rekrytera och nyutbilda.

Jag har därför på senare tid umgåtts med den i politiska sammanhang närmast hädiska tanken att under ett par år tills ekonomin åter vänder, införa en kommunal värnskatt.

Vore verkligen en temporär skattehöjning på några hundralappar per år för de som har jobb, i syfte att värna vården och skolan, så farligt ?

För vad innebär egentligen på sikt alterantivet i kostnader och resursåtgång ?

OK, jag vet att det politiskt sett är en närmast dödfödd tanke,men ändå ....

fredag 15 maj 2009

Torftig målsättning

I det förslag till gemensam översiktsplan för Linköping/Norrköping som nu är ute på remiss är målet att regionen till år 2030 skall uppnå 500 000 invånare.

Som jag ser det, består kommunerna av de människor som bor där och att det måsta vara utgångspunkten för alla kommunal planering.

Man kan fråga sig hur mycket lyckligare vi blir av att vara 80 000 fler om 10 år.
Om kommuninvånarnas trivsel och välfärd beror på hur många vi är förstår jag inte varför vi inte lika gärna kan sätta målet ännu högre. Och är det verkligen så att de som bor i Stockholmsregionen är så mycket lyckligare än vi i vår region.

Att överhuvudtaget sätta ett kvantitativt mål för människors levandsbetingelser tycker jag är torftigt.

Kommunernas huvuduppgift är att förse sina medborgare med en bra livsmiljö och en god kommunal service.

För att kunna göra det är det viktigare med att det finns en god balans mellan arbetstillfällen, skatteinkomster och servicenivå.

Det finns ingen garanti för att det uppnås genom en hög befokningstillväxt.Tvärtom finns det risk för att en för snabb tillväxt kräver så mycket av kommunens samlade resurser att det går ut över den kommunala servicen.

Arbetet med översiktsplanen borde därför istället rimligen inriktas mot kvalitativa mål. D v s att skapa goda livsvillkor för medborgarna.

Lyckas vi med kommer befolkningstillväxten av sig själv.

Det fula ordet

Med över 300 miljoner i minskade skatteintäkter nästa år står kommunen inför en giganstisk uppgift.

Att hoppas på att regeringen skall kompensera bortfallet är inte realistiskt. Inte heller dom har dessa pengar såvida man inte vill betala med inflation och räntehöjningar. Och pengar som äts upp på det sättet har kommunerna ingen nytta av.

För oss och andra kommuner är därför det enda realistiska alternativet att minska sina kostnader. Och i kommunala sammanhang betyder nästan alltid mindre personal.

Minska personal betyder i sin tur ,för det mesta, kvalitetsförsämringar inom de personalintensiva kärnverksamheterna , skola och omsorg.

Även om Linköpings kommun har en jämförelsevis god ekonomi och i det korta perspektivet skulle kunna ta en del av sina tillgångar är det en vansklig strategi. För ingen av oss vet om och när det vänder uppåt igen.

Samtidigt har regeringen slagit fast att man inte kommer att acceptera en urholkning av de offentliga finanserna.

Det problem kommunen nu står inför, står i stark kontrast till den goda ekonomiska tillväxt vi haft de senaste åren.

Redan för flera år sedan varnade vi i kommunens Ekonomiuskott för att det kunde bli den här utvecklingen. Naturligtvis inte för att vi kunde förutse finanskrisen, utan för att vi förutsåg den förändrade ålderssammansättning av befolkningen vi har att vänta under kommande år med framförallt många fler äldre men även fler barn.

Vid flera tillfällen varnade jag också i olika sammanhang för att låta de ökade skatteintäkterna lura oss att ta hela detta ekonomiska utrymme i anspråk.

Tyvärr var det ingen som ville lyssna på det örat.Det hade nu inte varit fel att ha det utrymmet kvar.

Som lagen nu ser ut är det dock inte, hur konstigt det än kan låta, möjligt för en kommun att "samla i lador" för kommande behov. Det har med övergripande samhällsekonomiska aspekter att göra.

En möjlighet hade därför varit att under de goda åren,sänka kommunalskatten för att nu när behoven ökat och skatteinkomsterna minskat ,höja den igen.

En flexibel kommunalskatt är en helt möjlig och samhällekonomiskt klok metod att överbrygga upp- och nedgångar i kommunens ekonomi. Men inga politiska majoriteter har av rent dogmatiska skäl vågat pröva detta.

För de politiska partierna,beronde på vilket man nu menar, är ord som skattehöjningar eller skattesänkningar så fula att de knappast ens används för internt bruk.

Även om ordet flexibilitet ofta gillas ,gäller det inte i det här fallet

Det ger mycket sällan några poäng att kunna säga "vad var det ja sa" .Men nog tycker jag att det är lite synd att partierna ibland låter sig fångas av sina egna dogmer.

måndag 11 maj 2009

Centern på väg åt höger

Det är väl så man kan sammanfatta presskommentarerna från Centerns nu avslutade stämma i Örebro.

Och så kan man naturligtvis uttrycka det om man vill envisas med att beskriva politiken i en skala mellan två politiska ideologier som ingen längre förespråkar.

För egen del medger jag gärna att denna "högervridning" inte är något jag känner mig särskilt bekväm med.Med risk för att bli beskylld för att vara en bitter föredätting, tro jag inte att denna positionsförändring på sikt gynnar varken landet eller partiet. Dessutom tror jag att det inför det kommande valet är strategiskt feltänkt av partiledningen. Efter en lågkonjunktur och en ekonomisk kris svänger alltid den politiska pendeln tillbaka något.

Å andra sidan.

Att beskriva svensk politik av i dag i en skala som härrör från en tid då de två numera döda världsideologierna ,den råa oreglerade marknadsekonomin stod som motpol till en statsstyrd kommunism ,låter sig inte enkelt göras.

Dagens verklighet går inte att beskriva i termer som har sina referenser i en värld som de flesta männiksor idag bara läst om i historieböckerna.

Ett utmärkt exempel på hur trubbigt detta instrument är och hur värlsbilden förändrats är besluten om de mångmiljardbelopp som olika stater den senaste tiden pumpat in i bankerna.

Med min generations nomenklatur är detta en gigantisk statsreglering långt ut på vänsterskalan.Men denna globala förflyttning åt vänster har inte blivit föremål för så värst många tidningsrubriker.

Vad jag menar är att Centerns krav idag på en översyn av arbetsrätten, sett i perspektivet av hur det nu ser ut på arbetsmarknaden och för näringslivet, inte är något som lite förenklat kan placeras in på en politisk skala som är relaterad till det samhälle vi hade under första halvan av 1900-talet.

Därför kan man, om man vill ,hellre se förslaget mer som en pragmatisk åtgärd för att få hjulen att snurra lättare och därmed skapa förutsättningar för att bevara välfärden.

tisdag 5 maj 2009

Nya tider - nya gnällspikar

År efter år har Centerns genom sina kommunalråd i Linköping,tidigare Gösta Gustavsson och nu Muharrem Demirok, envetet jobbat för att utveckla och förbättra kommunen.

Och visst har man väl lyckats bra.På några få år har kommunen vuxit med tiotusentals invånare och en ständig ström av nya bostadsområden med moderna bostäder har vuxit fram i hela kommunen.

På miljöområdet har hänt massor, allt ifrån biogasbussar som går på egenproducerat drivmedel till skapandet av det nya naturområdet i Rosenkälla,för att nu nämna ett par exempel.

Kort sagt.Under de år Centern i olika politiksa kontellationer haft ansvar för bl a miljö och bostadsplanering har i stort sett hela det moderna Linköping utvecklats.

Dock med en skillnad i tiden.

Innan majoritetskiftet 2006 var det Paul Lindvall (M) som ständigt gnölade på att det togs fram för få planer,byggdes för lite och var för lång tomtkö.Nu är det Mats Johansson (S).

måndag 27 april 2009

Otäckt finansieringsbehov

I slutet på förra året antog kommunfullmäktige en tvåårsbudet för 2009 och 2010.Den ekonomiska krisen har sedan dess lett till att inkomsterna i denna beräknas minska med ca 200 miljoner kronor.

Det är enligt min mening ett så pass stort belopp att det inte går att hantera genom att lägga ut nya besparingsbeting på nämnderna. Gör man så lägger man så gott som hela belastningen på kärnverksamheterna skola ,vård och omsorg.

Det anser jag i nuvarande svåra situation inte vara någon självklarhet.
Tvärtom, finns det nu all anledning i världen att prioritera om mellan olika verksamheter för att så långt som möjligt skydda just kärnverksamheterna.
Det kan t ex innebära att stora kostsamma investeringsprojekt får skjutas något på framtiden för att kommunen skall slippa att minska på personalen i skolan och vården.

Att hålla bygg- och anläggningsbranchen under aramarna är ingen kommunal uppgift. Det är statens uppgift i en lågkonjunktur.Speciellt som kommunerna nu till största delen får klara sig själva, vilket jag tycker är bra.

Mer staliga pengar till kommunerna än de man nu lovat ledar bara i förlängningen till att man får igen det som andra kostnader i form av inflation och räntehöjningar.

Att omfördela resurser mellan olika kommunala verksamheter kan bara kommunfullmäktige göra.Kommunstyrelsen borde därför snarast utarbeta och föreslå kommunfullmäktige en revidering av gällande budget för 2009 och 2010.

fredag 3 april 2009

SÄPO+FRA=Sant

I motsats till vad som utlovats , skall SÄPO nu få använda sig av FRA-lagen.

Jättebra.

För eftersom finanskrisen numera anses vara ett större hot än terrorismen finns det äntligen en chans att utnyttja lagen till något vettigt och läsa av bankernas och finansbolagens internettrafik.

Tur att Bush har avgått

Finanskrisen är ett större hot mot världen än terrorismen, sa Barack Obama vid G20-mötet.

Tur att Bush har avgått. För han hade säkert tagit det som en förevändning för en invasion av Schweiz.

tisdag 24 mars 2009

Där går gränsen

Chefen för AMF-pension har inför en nedskrivning av pensionskapitalet som han själv varit med att besluta , för att dryga ut sin pension på 62 000 000 kr ,omplacerat sitt eget pensionskapital och därigenom tillskansat sig miljonbelopp på andra pensionssparares bekostnad. Något åtal mot honom har inte väckts. "Men vi har sett till att det inte kan hända igen" säger AMF-styrelsens ordförande Göran Thunhammar.

En arbetslös 26-åring i Linköping har genom att ,medvetet eller omedvetet, lämna felaktiga uppgifter till Alfa-kassan, på eget bevåg tillskansat sig en "bonus" på 6 400 kr på skattebetalarnas bekostnad. Han har nu åtalats.

Det är skönt att veta att det i alla fall inte går att bära sig åt hur som helst i det svenska samhället.

tisdag 17 mars 2009

Fel vinnare

Maud Olofsson gör ett jättejobb i regeringen.Det har hon inte minst visat med sitt konsekventa agerande i fråga om Saab och General Motors och i överenskommelsen om klimatpropositionen.

Belöningen har heller inte låtit vänta på sig.

I den senaste opnionsmätningen har (M) gått upp med hela 4,9 procentenheter.

Rätt vinnare

Nej,jag menar naturligtvis inte ishockymatchen mellam LHC och Skellefteå utan den svenska uttagningen till melodifestivalen.

Men snälla,snälla,snälla,snälla,snälla sluta gnälla,gnälla,gnälla,gnälla,gnälla.

LHC har gjort jättebra ifrån sig.

Och med tanke på kommunens kostnad för en stor segerfest kanske det trots allt är bättre att vinna nästa år.

Värdig vård vid livets slut

Debatten om eutanasi - aktiv dödshjälp - har sedan en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus delgivits misstanke för mord på ett för tidigt fött spädbarn, blommat upp igen.

Kravet på att ge sjukvården rätt att utföra aktiv dödshjälp på obotligt sjuka människor , återkommer med jämna mellanrum. Och med den etiska förflackning som allt mer kommer till uttryck i samhället är det säkert bara en tidsfråga innan det också blir så.

Tyvärr tror jag att den här debatten är mer till skada än nytta för utveckligen av den palliativa vården. Utgångspunkten för vården i livets slutskede måste alltid vara att hjälpa människor att leva, inte att dö.

Ordet palliativ kommer från latinets pallium och betyder ungefär skal eller hölje. Den palliativa vårdens hela idé är således att den likt ett skal eller hölje skall omsluta hela människan med lindring för såväl fysisk som psykisk,social och existentiell smärta.

Här finns fortfarande väldigt mycka som kan göras för att hjälpa människor till en värdig vård vid livets slut.

Det förekommer i debatten också ibland en viss begreppsförvirring om vad som menas med dödshjälp.Det är då viktigt att komma ihåg att det inte handlar om avbruten livsuppehållande behandling. Med eutanasi menas aktiv dödshjälp, d v s en aktiv handling för att utsläcka livet.

Ibland kan det vara svårt att se skillnaden. Särskilt som i det aktuella fallet med spädbarnet då man samtidigt som man avbryter behandlingen , sätter in smärtstillande medel i höga doser.

Det vore mycket illa om frågan om palliativ vård eller aktiv dödshjälp begränsas till en fråga om metoder. Det handlar om betydligt mer än så.

Ytterst är det trots allt i än högre grad en fråga om på vilken etisk grund samhället skall bygga,om människovärdet och om människans rätt att utsläcka varandras liv.

lördag 7 mars 2009

Statsfientlig verksamhet

Sverige har blivit utsatt för ett mycket allvarligt hot av en grupp som har börjat ägna sig åt statsfientligt verksamhet och som ingår i ett mycket starkt nätverk.

SEB kallar de sig och männen bakom lär komma från en mycket välkänd och förmögen familj.

Så FRA , nu är det bara att köra igång med avlyssningen av deras internettrafik.

Det är nämligen oerhört viktigt att vi kan lära oss att förstå den kultur och religion som döljer sig bakom attentaten mot regeringens strävan att komma tillrätta med finsanskrisen och lågkonjunkturen.

Det är ännu för tidigt att veta om det kan finnas några kopplingar till al qaida men metoden att använda sig av oförutsedda och relativt enkla medel påminner mycket om vartannat.

En bomb rakt in i Riksbanken kunde inte ha varit mer förödande än att kringå regeringens krav på bonusstopp för affärsbankerans ledningar, genom att som nu istället göra jättehöjningar av deras löner.

Ett mer klockrent sabotage mot staten i det nuvarande läget är svårt att tänka sig.

tisdag 3 mars 2009

Tack Gösta

Man brukar ibland säga att det enda sättet för en yrkespolitiker att få något gott sagt om sig är att dö eller avgå.

Mot den bakgrunden är det förståndigt av Gösta Gustavsson att välja det sistnämnda. Han har verkligen gjort sig förtjänt av att få varva ner och få lite mer tid för sig själv.

För det finns faktiskt anledning att påminna om hur mycket han under sina 20 år som kommunalråd uträttat och hur mycket som hänt under den tid han haft ansvar för hela samhällsbyggnadssidan i kommunen.Jag skulle kunna räkna upp mängder av exempel som vart och ett är en prestation.

Ändå tycker jag att det bäst illustreras av de stora framgångar som Linköping haft inom miljöområdet.Utan Göstas målmedvetna insatser hade vi aldrig varit där vi är idag.

Det som sker i en kommun beror naturligtvis aldrig bara på en enda person.Men det krävs alltid en drivkraft och motor. Och det har Gösta varit.

Jag önskar verkligen att han nu får tid att förverkliga en del av sina drömmar och kanske då och då ta familjen med sig i sin biogasbil och åka ut till Rosenkälla och njuta av den underbara natur som han där medverkat till att återskapa.

Tack Gösta och lycka till även i ditt fortsatta politiska arbete.

Grattis Murre och Linköping

Det blev ett ordentligt generationsskifte när Muharrem Demirok på måndagskvällen ,av en enhällig fullmäktigegrupp, utsågs att efterträda Gösta Gustavsson efter 20 år som kommunalråd för Centern.

Är det förresten någon som kommmer ihåg vem det var innan dess.

Nej ,jag trodde väl det.

Tiden går så otroligt fort. Det känns inte som det var så länge sedan som jag själv, inte fullt lika ung, men ändå lika grön, för första gången klev in i stadshuset som nyvalt kommunalråd och till råga på allt, ordförande i kommunstyrelsen.

Man kunde se i allas blickar hur man undrande över vad det var för en gröngöling som så oblygt vågade sig in i maktens korridorer i det gamla ärevördiga, till stadshus omvandlade läroverket.

Jag minns hur den dåvarande kanslichefen Lars Gunnar Pedersén många år senare beskrev hur han upplevt det. "Där satt alla de stora gäddorna gapande och bara väntade på att få sätta i sig den lilla abborren. Men de satte snart i halsen". Jag vet inte om det möjligen var tänkt som en komplimang till mig eller mer som ett konstaterande hur det var på den tiden när yngre personer "släpptes ut ut på djupt vatten" i politiken.

Jag tror inte Murre löper samma risk. Dels har tiderna förändrats,dels vet nog redan de flesta som känner honom att han minsann inte är någon "liten aborre".

Jag är övertygad om att Muharrem kommer att göra ett bra jobb både för Linköping och för Centerpartiet. Det har han redan hunnit visa många prov på.

Så till dig Murre.
Innan du i din nya roll träder in i stadshuset. Läs vad som står över dörren. Det är kanske inte så många som tänker på texten som finns där och säkert ännu färre som vet vad den betyder.Det skrevs där när huset en gång i tiden byggdes till skola men må gälla även i dag.

"Initium sapientie timor domini" står det.

Fritt översatt från latinet betyder det ungefär "Herrans fruktan är vishetens begynnelse" eller tolkat till något modernare svenska:

"Ödmjukhet är vägen till visdom".

Jag gratulerar och önskar dig verkligen av hela mitt hjärta all lycka i det ansvarfulla uppdrag du betrotts av Linköpings medborgare och Centerpartiet.





.

lördag 28 februari 2009

De små stegens tyranni

FRA-lagen,fildelningslagen,censur av riksdagsmännens datorer eller åtalet mot ölandspastorn Åke Green.
Helt olika saker kan det tyckas men ändå exempel på hur samhället på senare tid allt mer utökat sin kontroll och makt över de enskilda medborgarna.

Jag tror inte att någon av våra riksdagsledamöter före 11-september-attentatet skulle ha drömt om att införa en lag som medger en statlig myndighet att kontrollera enklida medborgares kommunikation med varandra.

Inte heller tror jag att det är så många som för några år sedan skulle ha trott att polisen på en anmälan från ett enskilt företag skulle ges rätt att gå hem till någon och beslagta en privat dator bara för att någon i hushållet (eller kanske i en bil utanför huset ?) tagit emot otillåten information.

Det är naturligtvis en självklarhet att våra folkvalda inte skall sitta på sina tjänsterum och ladda
ner barnpornografi. Men betros inte de personer som fått svenska folkets förtroende i allmäna val att själva inse detta är det väljarnas sak att utkräva ansvar och inte enskilda statliga tjänstemän som skall utöva censur.

Att försvara ölandspastorn Åke Green är givetvis långt ifrån politiskt korrekt.Men ändå. Vad gjorde karln egentligen. Jo,han gav offentligt uttryck för sin personliga uppfattning i en fråga av etisk och religiös natur. Och plötsligt bröt en formidabel häxjakt ut som så småningom landade i ett ynkligt och fegt HD-beslut.

Det börjar bli lågt till tak i gamla Svedala.

torsdag 19 februari 2009

Lättsinnig Sahlinism.

Det finns många som ifrågsaätter Mona Sahlins lämplighet som statsministerkandidat, bl a p g a hennes bristfälliga kunskaper om ekonomi. Men det behöver nödvändigtvis inte vara något hinder om hon bara ser till att omge sig med goda och kompetenta rådgivare.

Att hon just nu inte har några sådana visar hennas agerande i fråga om SAAB med all önskvärd tydlighet.

Att kasta mångmiljardbelopp i halsen på General Motors i tron om att man därmed på sikt räddar några jobb i Sverige vore inte bara naivt. Det vore i högsta grad lättsinnigt mot oss skattebetalare som förväntar oss att få tillbaka våra skattepengar i form av i första hand välfärd,omsorg och utbildning.

Det råder inom bilindustrin i dag en enorm överkapacitet.Det är inte realistiskt att tro att de nedskärningar och omstuktureringar som krävs inom hela branchen inte skulle påverka oss här i Sverige.Det är naturligtvis tråkigt men inte destå mindre oundvikligt.

Det kommer att kräva olika typer av insatser från statens sida.Men dessa skall naturligtvis då riktas mot de människor som drabbats och mot de brancher som har goda möjligheter att växa och utvecklas och ge nya varaktiga arbetstillfällen.

Det flesta människor som i olika enkäter och interjuver tillfrågats om vad det anser tycks ,i motsats till den socialdemokratiska partiledningen, ha förstått detta.Det verkar vara få vanliga medborgare som tror på en Sahlinistisk lösning.

Vi får väl sinom tid se vilken rekation det blir hos väljarna. Just nu förefaller det dock som om Sahlin är ute i ogjort väder.

lördag 14 februari 2009

Pyramidspel

Riksbyggen hyr ut till Landstinget, som hyr ut till ISS,som hyr ut till Student house,som hyr ut till studenter.

Närmare ett pyramidspel än så går knappt att komma.Och som alltid är den den som är sist i kjedjan som får betala.

Och än värre tydligen utan att riktigt veta till vem. För vad är egentligen Student house för ett företag vars ledning, enligt vad Corren antyder,döljer sig bakom fingerade namn.

Hur kan seriösa aktörer på bostadsmarknaden överhuvudtaget ge sig in i den här typen av affärer där man ändå måste inse att det till sist bara leder till högre hyror för ett antal studenter, som i de flesta fall troligen lever på studielån.

Jag tycker egentligen att det är ointressant om Student house är ett seriöst företag eller inte.
Att Riksbyggen hyr ut till Landstiget är väl inte mycket att säga om Ansvaret ligger därför först och främst hos Landstinget som tydligen inte brytt sig om vad som hänt i slutet av kjedjan.

Energi,ideologi och strategi

Nu har det gått ett tag sedan energiuppgörelsen slog ner som en kärnvapenladdning.Till yttermera visso utan att vi i förväg hört en susning om att det var en positionsförändring på gång.Nu har jag haft ett tag på mig att fundera och försöka förstå.

Klart det blev en chock för mej som i över trettio år rest land och rike kring , en period även som energiansvarig i riksdagsgruppen, och predikat om kärnkraftens risker både för dagens och framtida generationer.

Det första jag tänkte var: Har jag haft fel ? Har jag under trettio år rest runt och pratat skit ? Har jag blivit lurad eller har jag lurat mig själv ?

Lite oroligt sov jag allt under några nätter innan den förklaringens iskalla neonljus, som bara den som söker skall finna, plötsligt lyste mig mitt i ansiktet.

IDEOLOGI stod det, med stora vackra gröna bokstäver mitt i ett skimmer av rött och blått.

Ideologin , detta etikens misshandlade barn som redan under Göran Perssons tid fick ta sin tillflykt ut i skuggorna har helt enkelt fått abdikera för strategin och taktikens betydligt starkare brödraskap i kampen om makten.

Efter att lyssnat,läst och lyssnat igen förstår jag nu därför att jag missförstått det hela.

Jag har inte haft fel.Kärnkraften är fortfarande lika farlig.Avfallsproblemet är fortfarande inte löst.Vi vill fortfarande inte ha kärnkraft.

Men jag behöver inte längre åka runt och prata om det - för vi har bytt strategi .

söndag 1 februari 2009

Vargavinter

Enligt de senaste beräkningarna kommer Linköpings kommun i , förhållande till den tvåårsbudget kommunfullmäktige tagit, att i år få minskade inkomster på mellan 130 och 180 miljoner kronor och nästa år på mellan 180 och 200 miljoner.

Det beror dels på att riksdagen i brett samförstånd ändrat skattereglerna till nackdel för kommunen ,dels på minskade skatteinkomster p g a lågkonjunktur och finanskris.

Räknat i antal tjänster inom skola och omsorg motsvara det sådär mellan 450 och 600 anställda.

Det här är inget som kommunen bara kan trolla bort. Alla måste förstå att det handlar om verkliga pengar som kommunen räknat med att för varenda krona ge barnomsorg,utbildning och vård.

Jag blir därför ganska upprörd när en del kommunpolitiker och andra lite lättsinnigt utrycker sig i stil med :"Det får väl ordna sig. Vi får väl spara in på något annat".

Vad då annat för så där 150 - 200 miljoner undrar jag ? Är det nästan hela kultur- och fritidsverksamheten eller kollektivtrafiken eller är det underhållet och skötseln av gator och parker ? Det måste de som inte tar det ekonomiska dilemma som kommunen hamnat i på allvar,svara på.

Särskilt som vi måste räkna med att det kan bli ännu värre innan det sådär 2012,2013 i bästa fall börjar ljusna igen.

Kärnkraftens avfallsproblem - en ännu olöst fråga

I slutet av förra veckan gick KD ut med beskedet att man kan tänka sig, att i takt med att nuvarande kärnkraftverk blivit föråldrade , tillåta att det byggs nya på samma platser.

Kanske något att tänka på tycket även någon från vårt eget parti.

Oavsett vad man tycker om kärnkraften får man inte glömma att kärnkraftverkan hela tiden producerar mer och mer avfall. Och att avfallsfrågan faktiskt ännu inte efter 40 år är löst.

Det är därför inte för mycket begärt att de som mot bättre vetande slänger ur sig den här typen av förslag också levererar , en rimlig och i praktiken fungerande lösning på avfallsfrågan.

Att bygga nya kärnkraftverk med dagens krav på säkerhet är troligtvis inte heller ekonomiskt realistiskt även om de byggs på samma platser.

En annan relevant fråga som också bör besvaras i sammanhanget är hur det ligger till med kärnavfallsfonden efter finanskrisen. Denna fond skall täcka kostnaderna för avfallshanteringen och nedläggningen av de anläggningar som, oavsett avvecklingsfrågan, av ålderskäl ändå så småningom måste tas ur bruk.

Försvarsmoras

Enligt regeringens senaste förslag skall Svenska försvaret minskas till något över 18 000 man vid full mobilisering.

Nyligen läste jag boken " Nionde arméns undergång ". Den handlar om tyska arméns sista förtvivlade och meningslösa kamp att i andra världskrigets slutskede försvara Berlin mot den numerärt totalt överlägsna Röda armén.

I den ryska offensiven välde över 1 miljon man med tunga vapen in över tysk mark för att avsluta det grymma krig som skördat över 50 miljoner människors liv.

Vad tänker man sig att man kan klara med 18 000 soldater ?

Nytt kommunalråd utsett

Ett nytt kommualråd har utsetts - för Socialdemokraterna.

Jacob Björneke heter han och är en mycket trevlig kille.

I sin programförklaring pekar han bl a på att allt fler grundskoleelever sedan 2006 gått ut skolan utan godkända betyg.

Det är klädsamt av honom att erkänna att vi även under vår samverkan förra mandatperioden inte lyckades med allt.För det måste väl tyvärr också ha varit under sina första 7 skolår som de elever som gått ut de senaste två åren ,inte fick tillräckligt bra kunskaper.

söndag 25 januari 2009

Beslut i kommunalrådsfrågan

Centergruppen har nu tagit det första viktiga steget i att utse nytt kommunalråd genom att besluta att inte utse någon som tidigare varit det.

fredag 16 januari 2009

Stadshus AB - inget självändamål

Det enda skälet till att en gång i tiden bilda Stadshus AB var att kommunen genom detta skulle kunna undvika att betala statlig skatt på vinsterna från sina bolag.

Genom det beslut som Riksdagen nu fattat har förutsättningarna förändrats.
Den fråga man då måste ställa sig är om Statshus AB längre har något berättigande.

Det finns ju trots allt också negativa aspekter på ett kommunalt koncernbolag. En sådan är enligt min mening den demokratiska.

Väljarans insyn och möjlighet till påverkan i kommunala bolag är,vad man än säger, mindre än i annan kommunal verksamhet.

När kommuen väljer att driva verksamhet i bolagsform måste därför finnas en avvägning mellan den ekonomiska fördelen och den demokratiska nackdelen.

Om nu den ekonomiska fördelen med Stadshus AB inte längre finns eller i vart fall är mindre, bör det rimligtvis prövas på nytt om det finns tillräckligt starka skäl att ha bolaget kvar.

Sänkt och höjd skatt för Linköpingsborna

Regeringen har från årskiftet som bekant sänkt skatten för stora grupper. Det är bra och med tanke på lågkonjunktur och finanskris ,också vältaimat.

Tyvärr har man för oss Linköpingsbor också spillt en del smolk i glädjebägaren genom att ändra skattereglerna för kommunala bolag.

Det kommer att kosta oss mellan 80 och 100 miljoner per år.Det motsvarar en höjning av kommunalskatten med mellan 30 och 40 öre per skattekrona.Eller för att utgå från den enskilde skattebetalaren , mellan 600 och 800 kr per år mer i skatt för den som har en beskattningsbar inkomst på 200 000 kr per år.

Det kan kanske synas tämligen hanterbart för en kommun som Linköpings .Men i slutändan måste det ju ändå tas någonstans.

Nu kan det för den enskilde medborgaren vara lite knepigt att förstå hur det här hänger ihop.

Bakgrunden är att Linköpings kommun driver stora delar av sin verksamhet i bolagsform.Några av kommunens bolag har genom att det skötts på ett klokt och ansvarfullt sätt , inte bara bidragit till en god utveckling för kommunen,utan också under årens lopp gett betydande ekonomiska vinster.

Normalt hade kommunen till vissa delar fått betala skatt till staten på dessa vinster.Men genom en sinnerik bolagskonstruktion där de kommunala bolagen istället för att ägas direkt av kommunen ,ägs av ett kommunalt konsernbolag (Stadshus AB) ,har detta kunnat undvikas.

Stadshus AB har från början köpt alla kommunala bolag ( Tekniska Verken,Stångåstaden m fl) av kommunen för 7 miljarder kronor.Men Stadshus AB hade när det startades naturligtvis inte några 7 miljarder.

Man lånade därför dessa mot reverser av sin ägare, kommunen.För detta reverslån tar kommunen ut en ränta på ca 250 miljoner kr per år som man använder till annan verksamhet (vård,skola m m).Det är denna räntekostnad som nu staten inte längre tänker medge att Stadshus AB får göra skatteavdrag för.

Räntorna på lånen till kommunen har Stadshus AB, som inte bedriver någon egen verksamhet, betalat med de vinster man fått från sina dotterbolag (Tekniska Verken mf l)

På det här sättet har kommunen utan att betala skatt till staten,kunnat ta ut vinsterna från sina bolag.Kvalificerad skatteplansering,skulle man kunna säga.

Nu finns det ingen som helst anledning för någon i kommunen att ha dåligt samvete för detta.Dels går ju alla pengar tillbaka till kommuninvånarna.

Men framför allt måsta man komma ihåg är att alternativet till att driva kommunal verksamhet i bolagsform,som Linköping valt,är att driva den i förvaltningsform.
Och då hade kommunen inte behövt betala någon skatt till staten.

Så varför skall Linköpingsborna staffas för att kloka lokala politiker en gång i tiden valt att låta utföra en del kommunala tjänster på annat sätt än i den traditionella förvaltningsformen.

Summan av kardemumman blir tyvvärr till slut bara att kommunen kommer att ha mellan 80 och 100 miljoner mindre att röra sig med.

onsdag 7 januari 2009

Årets lyckligaste tilldragelse

Muharrem och Sara har blivit lyckliga föräldrar. Inte bara till en liten teling utan två.
En tjej och en kille på samma gång. Snacka om både full pott och jämställdhet.
Vi gratulerar av hela vårt hjärta till den lyckligaste tilldragelsen hittills i år.

Skatt på ideellt arbete

Har inte hunnit med att blogga så mycket den senaste tiden.

Det beror bl a på att jag ganska många timmar i veckan arbetar ideellt i en förening för att den skall har råd att betala skatt.

Men hur kan det vara möjligt. En ideell förening betalar väl ingen skatt, kanske ni säger.
I så fall tror ni fel

För så här kan det nämligen vara.

Linköpings Frisksportklubb, där jag m fl arbetar ideellt , driver på uppdrag av kommunen Hangaren - Hot sport center ,som är ett fysiskt aktivitetshus där tusentals ungdomar ägnar sin fritid åt skateboard,inlines,klättring,trampolinhoppning m m.

Verksamheten drivs helt på ideell grund med pengar från kommunen, staten, frivilliga bidragsgivare och i någon mån deltagaravgifter.

Det fungerar ungefär som en öppen fritidsgård med inriktning mot fysisk aktivitet.

Men eftersom det , på samma sätt som på en fritidsgård,kostar några kronor att delta i aktiviteterna och alla ,oavsett man är medlem i vår förening eller ej,har rätt att delta, betraktas vi av skattemyndigheten som en näringsverksamhet.Vi måste därför betala både moms och inkomstskatt som om vi vore ett vinstgivande företag trots att inte en krona går till något annat än till verksamheten d v s ungdomarna själva.

För att hänga med i utvecklingen måste vi då och då satsa på lite nytt och köpa in lite ny utrustning. Därför måste vi kunna spara några tusenlappar från det ena året till det andra då det i regel rör sig om ganska kostsamma investeringar. En trampolin kostar tex upp emot ett hundra tusen och ett par skateramper lika så.Det klarar inte vår lilla förening på ett enda år.

Men försöker vi spara ihop till det får vi betala skatt på de pengar vi har kvar över årsskiftet.

Om vi inte haft ett antal medlemmar som arbetat ideellt hade vi dock aldrig haft dessa pengar. Föreningen måste m a o betala skatt på det man tjänar på sina medlemmars ideella oavlönade arbete.

Det märkliga är att om kommunen själv drivit verksamheten hade man varit befriad från skatt.Samma sak hade gällt om föreningen själv drivit verksamheten utan
ersättning från kommuen. Men i kombination beskattas den. Snacka om logik.

Det här är något att tänka på för alla de som med darr på rösten brukar prata om hur viktigt det är att kommunerna samarbetar med föreningslivet och tar vara på de ideella krafter som finns.

lördag 3 januari 2009

Nånannanismens år

Så har vi då traditionsenligt - smällande, vrålande och supande - vinglat in i ett nytt år som vi naturligtvis helt oförtjänt förväntar oss skall bli bättre än det gamla.

Nu gäller det för oss att efter julens rekordhandel och nyårsfirandets smattrande och bubblande försöka ställa oss upp och som en enda man kräva att någon gör något åt finanskris och och lågkonjunktur. Åtminstone så pass mycket att vi kan fortsätta att låna till livets nödtorft av storbildstvapparater, hemelektronik,bubbelbad etc.

Någon måste ta sitt ansvar och rätta till våra misstag. Hur skall vi annars våga göra om dem igen ?

Någon har svikit oss och borde omgående ställas till svars så att det inte drabbar någon annan.Och framför allt inte någon i vår egen generation och helst inte heller någon i nästa.

Låt inte någon komma undan 2009.