onsdag 5 januari 2011

LHC - ett värdefullt varumärke för Linköping

Att LHC är ett värdefullt varumärke för Linköping håller nog de flesta med om.
Det har också kommunen bekräftat genom olika former av stöd till föreningen,inte minst genom bygget av Cloetta Center.

Av debatten har på senare tid framgått att man från LHC:s ledning tycker detta stöd är för dåligt om kommunen vill att föreningen skall kunna hålla sig kvar på den elitnivå man nu befinner sig.I en förhoppning om ökat kommunalt stöd har man därför framfört två alternativa önskemål.Antingen att det kommunala bolaget Lejonfastigheter som äger Cloetta Center sänker sin hyra eller att man säljer arenan till klubben.

I sin argumentation för ett ökat kommunalt stöd har man bl a pekat på de ökade skatteinkomster som LHC:s verksamhet genererar.

Att LHC:s genom sin verksamhet bidrar till ökade inkomster för bl a hotell- och restaurangnäringen och handeln i Linköping är det ingen tvekan om. Men i frågan om skatteinkomsterna till kommunen är sambandet långt ifrån lika självklart.

Genom det skatteutjämningssystem vi har i Sverige är det inte givet att en kommun får någon del av att de totala skatteinkomsterna ökar.Det beror helt på vilka skatteinkomster man har i f t andra kommuner och på befolkningsstrukturen.
Hur avstår jag från att ge mig närmare in på. Men så är det.

Det finns dock en annan aspekt. Kommunen fungerar inte som ett vinstgivande företag.De inkomster man får in i skatt går helt och hållet tillbaka till medborgarna i form av skola,vård och omsorg,infrastruktur o s v. Det är m a o ett nollsummespel inom vilket de skattebetalare som t ex LHC bidrar med skall ha samma del som alla andra.

Det är inte volymen skatteinkomster som avgör om en kommun har stark eller svag ekonomi .Det är balansen mellan inkomster och utgifter och hur effektivt kommunen bedriver sin verksamhet som är helt avgörande.

Det här glöms ofta bort i debatten. Eller är det möjligen så att allt för få vet hur kommunal ekonomi fungerar.I vart fall torde LHC:s argument på den punkten inte väga särskilt tungt.

En helt annan sak att är det när det gäller kommunens näringsliv.Det är hit som de ökade inkomsterna som LHC genererar går.Det borde därför rimligen också vara här som det största intresset att stödja LHC borde ligga.

Det skulle man kunna visa genom att oftare utnyttja och hyra Cloetta Center för olika typer av evenemang och på så sätt öka förutsättningarna för att sänka hyran för LHC. En annan möjlighet vore att ställa upp med borgen för klubben vid ett eventuellt köp av arenan.

Gör fas 3 till fas 1

I Corren har den senaste tiden förts en dabatt om de sk fas 3-jobben.

Med fas 3-jobb menas något som kan liknas med arbetspraktik, efter att man blivit utförsäkrad från a-kassan

Skitjobb och förvaring tycker en del "fastreare" , andra är jättenöjda.

Utgångspunkten för debatten har varit att fas 3- jobben skall vara meningsfulla, att de inte får användas för ordinarie arbetsuppgifter hos arbetsgivaren och att ingen får tjäna pengar på dem.

Till att börja med bör man kanske fråga sig vilka arbetgivare som kan vara intresserade av den typen av arbetskraft.I vart fall torde det inte gälla privata företag,vars syfte är att tjäna pengar.Och beträffande offentliga arbetsgivare kan man undra vad det är för typ av meningsfulla arbetsuppgifter som inte kan utföras av ordinarie personal.

Satsa på utbildning istället säger sossarna. Till vad kan man undra och vad är det för typ av utbildning som inte redan finns eller kan ordnas inom det ordianrie utbildningssytemet ? Och varför skulla somliga få ersättning till sin försörjning under utbildningstiden medan andra måste ta studielån?

Nej,sanningen är att det inte finns och aldrig,inte heller under sossarnas tid vid makten, har funnits någon bra lösning på problemet med långtidsarbetslösheten. I vart fall inte inom ramen för dagens trygghetssystem.

Skall man på sikt komma åt problemet måste man först ändra på de grundläggande förutsättningarna för samhällets insatser mot arbetslösheten.Dels genom att inte använda a-kassan som en förstahandsåtgärd vid arbetslöshet,dels genom att ta bort det mesta av restriktionerna för de samhällsfinansierade arbetsmarknadsåtgärderna.

A-kassa borde inte vara det första som erbjuds den arbetslöse som sökt men ännu inte fått jobb.Det är väldigt lätt att fastna i ett utanförskap som leder till långtidsarbetslöshet och därmed ställas utanför den krets där de flesta arbetsgivare rekryterar sina anställda.

Det bästa vore därför att man redan från början,innan någon hunnit hamna i passivitet och mer eller mindre uppgivenhet, under en begränsad tid erbjöds det som nu kallas fas 3-jobb .Då vore man fortfarande kvar i jobb.Förutsättningarna att härifrån, i detta tidigare skede, ta sig in på den ordinarie arbetsmarkanden igen,skulle sannorlikt vara betydligt större. Det som nu kallas fas 3 borde därför i stället vara en fas 1-åtgärd.

Men för att detta skall kunna fungera i praktiken måste arbetsmarknadsmyndigheten kunna acceptera att man gör jobb som arbetgivaren har ekonomisk nytta av och som kanske i första han borde utföras av ordinarie personal.

Jag inser naturligtvis att det skulle finnas både ekonomiska och formella problem med det här sättet att försöka angripa problemet.Inte minst vad gäller avgränsningen mot den ordinarie arbetsmarkanden och konkurrensfrågan.

Men mot bakgrund av de resultat vi sett av de metoder som hittills prövats vore det kanske ändå värt ett allvarligt försök.