Efter Almedalsveckan framgår det allt tydligare att Sverige,om inte formellt så i vart fall reellt, är på väg mot ett tvåpatisystem.
Den cementering av blockpolitiken som nu pågår är en tragisk bekräftelse på det politiska systemets oförmåga att hantera mångfald och kommer på sikt bara att ytterligare försvaga väljarans engangemang och inflytande.
Det är besynnerligt att svensk politik fortfarande relateras till den höger-vänsterskala, byggd på gamla "ismer", som håller på att spela sin roll.
För inte står väl den nationella politiska kampen idag mellan om vi ska ha ett socialistiskt/kommunistiskt eller ett kapitalistiskt samhällsskick ?
Den senaste internationella ekonomiska krisen och de åtgärder som vidtagits från såväl traditionella marknadsekonomier som USA och gamla kommunistsstater som Kina ,visar att höger-vänsterskalan i vart fall inte längre fungerar särskilt bra som politisk positionsbekrivning i makroekonomiska sammanhang.
Man kan därför med fog fråga sig vad höger-vänsterskalan i svensk politik egentligen står för annat än lite olika meningar om vilken nivå på skatt och politisk styrning som bäst gynnar den välfärd man över partigränserna är relativt överens om.
Blockpolitiken är inget som tillkommit i omtanke om väljarna.För deras inflytande och demokratin är den enbart negativ.Den gynnar knappast heller ekonomin och tillväxten eller löser klimatproblemen.Den har bara ett egenvärde för de politiska partierna som ett medel i kampen om den makten.
lördag 11 juli 2009
Valfrihetens dilemma
"Eget val måste läggas ner" utropar Linköpings Tidning (LK) apropå möjligheten att välja sin egen vårdgivare inom ädrevården som Alliansen i Linköping infört.
Det ha inte, som man hoppades på, inneburit att fler småföretag kommit in på hemtjänstmarknaden där de stora drakarna Lean Link,Carema och Attendo fortfarande är helt dominerande.
Fler aktörer har till råga på allt också lett till ökade samverkansproblem mellan vårdgivarna,menar man.
Det finns naturligtvis en poäng i LK.s kritik.
För precis på samma sätt är det inom t ex dagligvaruhandeln där de flesta väljer att göra sina inköp hos de stora drakarna ICA,Coop och Hemköp istället för i småbutikerna. Där är dessutom samverkan är så gott som obefintlig.
Det kan därför vara dags att lägga ner valfriheten även här. För att nu inte tala om de politiska valen.
Det ha inte, som man hoppades på, inneburit att fler småföretag kommit in på hemtjänstmarknaden där de stora drakarna Lean Link,Carema och Attendo fortfarande är helt dominerande.
Fler aktörer har till råga på allt också lett till ökade samverkansproblem mellan vårdgivarna,menar man.
Det finns naturligtvis en poäng i LK.s kritik.
För precis på samma sätt är det inom t ex dagligvaruhandeln där de flesta väljer att göra sina inköp hos de stora drakarna ICA,Coop och Hemköp istället för i småbutikerna. Där är dessutom samverkan är så gott som obefintlig.
Det kan därför vara dags att lägga ner valfriheten även här. För att nu inte tala om de politiska valen.
måndag 6 juli 2009
Flygkriget i sandlådan
Det har utbrutit ett veritabelt ordkrig mellan politiker och flygplatsföreträdare från Norrköping och Linköping om vem som gjort vad beträffande en eventuell flyglinje till Helsingfors.
Man kan undra vad vanligt folk tänker när företrädare för de båda kommunerna ena stunden gullar med varandra så det nästan är äckligt och nästa stund pucklar på varandra så det ryker.
Det tyder på att det kan vara något grundläggande fel i samarbetsformerna.
I så fall tror jag att jag listat ut ungefär vad det är.
Det känns i bland som om vissa tycker att symboliken i samarbetet är det viktigaste.Att kunna visa väljarna att man är duktig och kan nå resultat.
Förslaget till gemensam överiktsplan är ett typiskt exempel på det.
Som jag kan se finns det är inget i detta förslag som i någon nämnvärd grad avviker från det som redan ryms i de båda kommunernas egna översiktsplaner.
Besluten om att bilda ett kommunalförbund för räddningstjänsten och att slå samman de båda kommunernas löne- och personaladministration föregicks inte av någon analys av för- och nackdelar värd namnet.Det viktigaste föreföll vara att visa att man kan samarbeta. Alltså mer en symbolhandling.
Redan när Norrköping och Linköping på 80-talet gemensamt arrangerade en stor mässa i Kungsträdgården i Stockholm under måttot "Dubbelt så bra" hade diskussionerna om samarbete pågått en tid.
Därefter utvecklades och fungerade det bra under ett par år. Det tror jag ,förutom att det i viss mån var personrelaterat, berodde på att man var överens om att det skulle vara inriktat på det som redan fanns i respektive kommun istället för att skapa nya plattformar att samarbeta kring.
Att skapa nya byråkartiska former för redan befintliga verksamheter tror jag bara krånglar till det.Det är dessutom demokratiskt tveksamt då det "halverar" väljarans inflytande.
Det märkliga är att samarbetet på 80-talet precis som nu ,fungerade utmärkt då det var borgerlig majoritet i Linköping och S-majoritet i Norrköping .Däremot gick det inte särskilt bra när det även var S-majoritet i Linköping.
När Norrköping ,stöttade av landshövdingen,började planera för ett köpcentrum i Norsholm och den dåvarnde S-majoriteten i Linköping svarade med att börja planera för ett köpcentrum i Mörtlösa svalande samarbetsglöden betänkligt.
Efter alla turer som under årens lopp varit i samarbetet mellan Norrköping och Linköping är min slutsats att det är viktigare att utveckla och fördjupa samarbetsklimatet än att fatta politiska beslut om organisatoriska förändringar. Då kommer resultaten så småningom av sig själva.
Alterantivet är att det som hittills från tid till annan hänger på vilka personer och partier som sitter vid makten.
Man måste vara medveten om att ett långsiktigt uthålligt samarbete måste bygga på en folkligt förankrad känsla av gemenskap och samhörighet. En vikänsla som inte bara bygger på upplevelsen av uppoffringar och eftergifter.
För det finns något som är viktigare än det mesta för ett fungerande samarbete och det är generositet.Man måste unna även sin samarbetspartner att tjäna på det man själv gör.
Det gäller även för kommuner och politiska partier.Och där sitter det för det mesta långt inne.
Man kan undra vad vanligt folk tänker när företrädare för de båda kommunerna ena stunden gullar med varandra så det nästan är äckligt och nästa stund pucklar på varandra så det ryker.
Det tyder på att det kan vara något grundläggande fel i samarbetsformerna.
I så fall tror jag att jag listat ut ungefär vad det är.
Det känns i bland som om vissa tycker att symboliken i samarbetet är det viktigaste.Att kunna visa väljarna att man är duktig och kan nå resultat.
Förslaget till gemensam överiktsplan är ett typiskt exempel på det.
Som jag kan se finns det är inget i detta förslag som i någon nämnvärd grad avviker från det som redan ryms i de båda kommunernas egna översiktsplaner.
Besluten om att bilda ett kommunalförbund för räddningstjänsten och att slå samman de båda kommunernas löne- och personaladministration föregicks inte av någon analys av för- och nackdelar värd namnet.Det viktigaste föreföll vara att visa att man kan samarbeta. Alltså mer en symbolhandling.
Redan när Norrköping och Linköping på 80-talet gemensamt arrangerade en stor mässa i Kungsträdgården i Stockholm under måttot "Dubbelt så bra" hade diskussionerna om samarbete pågått en tid.
Därefter utvecklades och fungerade det bra under ett par år. Det tror jag ,förutom att det i viss mån var personrelaterat, berodde på att man var överens om att det skulle vara inriktat på det som redan fanns i respektive kommun istället för att skapa nya plattformar att samarbeta kring.
Att skapa nya byråkartiska former för redan befintliga verksamheter tror jag bara krånglar till det.Det är dessutom demokratiskt tveksamt då det "halverar" väljarans inflytande.
Det märkliga är att samarbetet på 80-talet precis som nu ,fungerade utmärkt då det var borgerlig majoritet i Linköping och S-majoritet i Norrköping .Däremot gick det inte särskilt bra när det även var S-majoritet i Linköping.
När Norrköping ,stöttade av landshövdingen,började planera för ett köpcentrum i Norsholm och den dåvarnde S-majoriteten i Linköping svarade med att börja planera för ett köpcentrum i Mörtlösa svalande samarbetsglöden betänkligt.
Efter alla turer som under årens lopp varit i samarbetet mellan Norrköping och Linköping är min slutsats att det är viktigare att utveckla och fördjupa samarbetsklimatet än att fatta politiska beslut om organisatoriska förändringar. Då kommer resultaten så småningom av sig själva.
Alterantivet är att det som hittills från tid till annan hänger på vilka personer och partier som sitter vid makten.
Man måste vara medveten om att ett långsiktigt uthålligt samarbete måste bygga på en folkligt förankrad känsla av gemenskap och samhörighet. En vikänsla som inte bara bygger på upplevelsen av uppoffringar och eftergifter.
För det finns något som är viktigare än det mesta för ett fungerande samarbete och det är generositet.Man måste unna även sin samarbetspartner att tjäna på det man själv gör.
Det gäller även för kommuner och politiska partier.Och där sitter det för det mesta långt inne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)