Strama upp bolagstyglarna

Skall vi fortsätta att driva kommunal verksamhet i bolagsform måste vi som politiker också se till att vi har kontroll över vad som händer i bolagen.Det är det minsta ägarna, d v s skattebetalarna, kan begära.

Är det t ex rimligt att bolagsdirektörerna har sina fruar anställda som sekreterare ? Är det rimligt att man driver privata bolag i nära anslutning till det kommunala bolag man är chef för ?
Är verkligen all verksamhet som bolagen svarar för lämplig att driva i bolagsform ?

Kanske delvis struntfrågor kan en del tycka.Men även den här typen av frågor är viktiga för medborgarna och måste bli föremål för en djupare diskussion bland oss politiker från alla partier.Det går inte an att skylla eventeulla misstag på varandra efter som vi alla mer eller mindre ,aktivt eller passivt, tagit del i de beslut som lett fram till den ordning vi nu har.

Så borde t ex Stångåstadens styrelse ha insett vilka problem som skulle kunna uppstå då VD:n anställer sin fru som sekreterare och inte bara dölja sig bakom det formella konstaterandet att en VD alltid har rätt att utse sina egna medarbetare. "Så är det överallt inom näringslivet" säger man och leker professionell.Och sen då ? Är det säkert att det är lämpligare för det ?

På samma sätt borde Tekniska Verkens styrelse förstått det orimliga i att sälja kompetens på energiområdet via att av VD:n ägt bolag. "Vi får inte som kommunalt bolag sälja tjänster på en konkurrensutsatt marknad" försvarar man sig.

Stuntprat !
För det första har man inte förut varit speciellt överkänsliga på den punkten. För det andra ,vad är det för skillnad mellan VD:s bolag och andra privata aktörer ? För det tredje finns det inget förbud för ett kommunalt bolag att sälja sitt kunnade på den privat marknaden.Det går att lösa på flera sätt utan att komma i konflikt med lagstiftningen.

Linköping är en av de kommuner som har mest verksamhet i bolagsform. Det har i många avséenden varit bra.Men det betyder inte att allt är bra att "bolagisera".

Vad är det tex som säger att kommunens engagemang i turistfrågorna bäst sköts av Arenabolaget.Ett bolag som har till uppgift att arrangera evenemang och som dessutom haft stora ekonomiska underskott.Turism är långt ifrån bara en fråga om evenemang.

Med tanke på att kommunen redan har så stor del av sin verksamhet i bolagsform borde vi vara mer återhållsamma med att lägga över ännu mer.Annars kan vi lika gärna snart avveckla oss själva och istället fördela aktierna i de kommunala bolagen bland kommuninvånarna.

LK-datakrångel

Det händer då och då när man anlitar olika serviceföretag att man blir ombedd att besvara en kundenkät om hur man upplevt deras service.

Någon sådan enkät har jag aldrig behövt besvara när jag anlitat LK-data (Linköpings kommuns dataenhet).

Jag förstår varför.Man vill helt enkelt inte utsätta sig för den risken.

Sedan jag för två år sedan kvitterade ut min tjänstdator har den vid ett flertal tillfällen drabbats småfel och krångel som oftast visat sig höra ihop med det system man har för externa tjänstedatorer.När man vid något dussin tillfällen har ringt och blivit kopplad runt om samma problem,kört in tjänsedatorn 3 mil t.o.r till "lustiga huset" och hämtat den tillbaka 3 mil t.o.r bara för att upptäcka att man fått annat problem , blir man till slut vanmäktig. Tur att man har sin privata dator som, trots att den börjar bli till åren,nästan alltid går att lita på.

Jag vägrar tro att det är fel på LK-datas personal. De kan alldeles säkert sin sak.Det måste vara något fel på de tekniska och administrativa lösningar man valt.

Om man har så höga krav på datasäkerhet att det t ex inte går att plugga in vilken skrivare som helst utan att först lämna in datorn till en tekniker för "upplåsning" borde man väl också ha en serviceorganisation som kan hantera detta utan att kunden skall behöva fara som en skållad råtta.Betalar jag för att, utöver min egen dator, ha en bärbar tjänstedator vill jag också att den skall fungera utan allt för mycket krångel.Finessen med en bärbar dator är ju just att man skall kunna använda den var som helst.

En dator skall inte behöva dra mer bensin en el.

Finns det ingen som kan utmana LK-data ?

Ängeln i färgeriet

Jag tänker ofta på henne.Kvinnan i färgeriet.

Jag kan fortfarande känna den värme hon gav oss i en tid som fortfarande var präglad av krigets kyla.Det lilla som på något sätt hjälpt mig att förstå det stora.

Jag vet inte ens vem hon var.Säkert är hon för länge sedan borta. Och även om jag gärna skulle vilja träffa henne igen och på något vis ge uttryck för min uppskattning skulle jag ändå inte känna igen henne om vi möttes.Och den gången varade vårt möte bara några få minuter.

Vi var på väg hem från småskolan i Tannefors.Det var en vinter i slutet av fyrtiotalet.Vi lekte i snön,gjorde snögubbar och kastade snöboll.Och fast det var kramsnö var det bistert och vi blev våta och frusna.

Så gick vi förbi färgeriet,det färgeri som man nu upptäckt har lämnat så mycket förgiftad mark efter sig.

Där inne med vidöppet fönster mot gatan stod hon. Rödblommigt varm och fryntlig vid sin varmpress, en sån där maskin man har för att pressa tyger, gardiner och vad det nu kunde ha varit.

Vi stannade framför fönstret hos henne och titta på vad hon gjorde.Hon såg på oss och log. Men sade just inget.Så tog hon av oss våra våta och kalla yllevantar ,lade in dom i sin pressmaskin och pressade fukten ur dom så att det pyste och rök.Jag glömmer aldrig hur det kändes när hon sedan ,varma och torra .satte dom tillbaka på våra händer igen .

Sedan fortsatta hon med sitt arbete och vi promenerade vidare hemåt.Och barn som vi var tänkte vi väl just då inte så mycket mer på det.

Men något från detta korta möte har stannat kvar i min själ.Något som handlar om människan när hon är som bäst.

På så sätt kan man ändå säga att det ,i vart fall för mig, har spirat en blomma ur färgertiets förgiftade mark.

Allianssamarbete i gungning

Frågan om könsneutrala äktenskap håller på att bli en kvarnsten om halsen på alliansen.För vilken väg man väljer riskerar man en allvarlig spricka i samarbetet.

Av de olika samarbeten jag delatagit i under årens lopp har jag lärt mig att det finns två typer av frågor där en allians alltid måste hålla ihop för att kunna överleva.
Den ena handlar om ekonomi och budget. En samverkanskonstellation som inte lyckas komma överens om en budget är dömnd till upplösning.
Det andra är grundläggande värderingsfrågor, typ kärnkraftsfrågan, som på sin tid fällde den dåvarande borgerliga regeringen.

Och det är här som nu alliansen tycks ha fastnat.
Att tillsammans med oppositionen köra över Kd i en av deras viktigaste värderningsfrågor skulle komma att riva upp sår som knappast skulle läka fram till valrörelsen.Så nära fyraprocentsspärren som Kd just nu ligger skulle man dessutom tvingas markera ut sig även i andra frågor framöver.
De som säger "nåväl,låt Kd gå sin egen väg i den här enda frågan. Det är väl inte hela världen ", förstår inte det politiska samarbets logik.

En flerpartiallins som låter något av de samverkande patierna gå sin egen väg i en fråga av den dignitet det nu handlar om ,signalerar också att det är en möjlighet även för det övriga samarbetspartierna .Något som kommer att bli allt mer frestande ju närmare valet man kommer.

Man får heller inte bortse ifrån den betydelse det nationella allianssamarbetat har ute i kommunerna.De signaler som en spricka i samarbetet på riksnivå sänder ut kan få mycket allvarliga följder för samarbetet på kommunal nivå. Inte minst i de kommuner där man redan nu har svårt att hålla ihop.

Att förvänta sig eller kräva att Kd som den mindre parten skall ge efter i den här frågan, är att göra det lätt för sig och lägga hela ansvaret på dom.Det är att kräva att Kd skall värdera alliansen mer än stödet från sina kärnväljare. Vilka av de andra partierna skulle vara beredda att göra det ?

Utan att vara allt för insatt i hur turerna gått i själva sakfrågan vågar jag nog påstå att det är de övriga partierna i alliansen som nu måste gå Kd tillmötes. Det förefaller ju trots allt bara vara en fråga om att ändra ord utan någon avgörande betydels för sakfrågan.Det är dessutom ett rimligt pris för att kunna behålla styrkan i allianssamarbetet och våga hoppas på ett liv efter valet.

Om det finns enskilda borgerliga ledamöter som tycker att en sådan förändringar i förslaget är principiellt viktigare än t ex FRA-lagen och är beredda att fälla regeringen genom att stödja oppositionen,så låt dom i så fall göra det.Det är mindre skadligt för det långsiktiga partisamarbetet.Fredrik Reinfeldt har fö redan sagt att han inte anser att detta är en kabinettsfråga.

Ju mer vi är tillsammans

Nu skall det visst bli en gemensam översiktsplan för Linköping och Norrköping.
Det låter jättespännande. Varför inte också för Linköping och Ljungsbro ?

Bostadsbyggande på is

Finanskris och lågkonjunktur tvingar nu exploatörerna att skjuta det ena bostadsprojketet efter det andra på framtiden.Det är en naturlig konsekvens av en minskad efterfrågan.Ur ett nationellt perspektiv är det naturligtvis olyckligt då det bidrar till att minska aktiviteten i ekonomin och därmed riskerar att ytterligare fördjupa konjunkturnedgången.Men ingen kan rimligen begära att man i det läge vi nu befinner oss ,bara skall fortsätta som inget hänt.

Även om det är samhällsekonomiskt tveäggat tror jag tyvärr att det är nödvändigt att kommunen gör på samma sätt.Det är inte försvarbart att binda resurser i investeringar som kanske inte är nödvändiga på flera år, samtidigt som behovet av insatser inom kommunens kärnverksamheter vård,skola och omsorg, bara fortsätter att öka.

Kommunen borde därför nu gå igenom sina investeringsplaner och anpassa dessa till det minskade bostadsbyggandet. Samtidigt bör man nog se över de investeringar som inte är direkt kopplade till bostadsbyggandet och se vilka som utan allt för stora nackdelar, kan flyttas fram i tiden.Eller ännu bättre kanske omvärderas helt.

Visst skall kommunen ta sitt samhällsekonomiska ansvar.Men det primära ansvaret måste ändå vara omsorgen för de egna invånarna.

Kungsord om varg

Något jag lärt mig med åren är att det finns vissa saker man aldrig skall ha någon åsikt om.För vad man än säger blir det fel.Är man dessutom kung kan det vara kört direkt.

Det lär majestätet få känna av efter sitt uttalande om att det kanske är dags att börja tillåta en viss jakt på varg.

Det är högst förståligt att han efter några dagars älgjakt bland jägare och markägare i skogarna runt Skinnskatteberg har tagit intryck av deras erfarenheter och uppfattningar.Hade han istället traskat runt i den tämligen vargfria miljön bland kultureliten i Stockholms innerstad hade han kanske påverkats av andra uppfattningar om vargstammens utbredning. Vem vet ?

Hur laddad den här frågan är fick jag riktigt klart för mig först för något år sedan när det dök upp en vilsekommen vargstackare i mina egna hemtrakter,som dessutom var korkad nog att ge sig på tamboskap.Det blev full mobilisering på störten bland både varghatare och vargkramare.

För att om möjligt bringa lite saklighet i debatten ordnades ett offentligt möte med medverkan av bl a ett par av landets bästa vargexperter.Här skulle minsann ges en saklig och objektiv information.

Trots att vargkraken,när mötet ägde rum, redan hade förpassats till de sälla jaktmarkerna infann sig över hundra intresserade och engagerade medborgare. Det blev en mycket informativ och nyttig tillställning. Men också stundtals en mycket affekterad stämning och upprörda känslor med folk som svor eller reste sig och gick ut.

Jag undrar vad den allt för tidigt hädangångne vargynglingen skulle ha tänkt i sin varghimmel om han hört hur både älskad och hatad han var.

Så därför vill jag som den vördnadsfulle undersåte jag är, i största välmening, ge Hans Majestät ett gott råd. Ha aldrig någon åsikt om vargar.Det kan nämligen aldrig bli rätt.