Till Er båda som läser min blogg vill jag önska en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR.
torsdag 24 december 2009
onsdag 23 december 2009
Gerda Antti sätter ut hakan.
I en debattartikel i Corren går Gerda Antti till hård attack mot svensk integrationspolitik i allmänhet och Migrationsverket i synnerhet.
Svenskar är inga "islamofober" men de känner sig överkörda av de eftergifter och anpassningar som ständigt sker till muslimska invandrargrupper, vars krav på "religiösa rättigheter" sträcker sig långt utanför moskéns väggar,menar hon.
Och som vanligt när Gerda Antti ryter till ,är det raka rör och inga krumbukter.
Man kan säkert se det hon säger från olika utgångspunkter och med olika perspektiv. Det kommer nog också att märkas i den fortsatta debatt vi kan förvänta oss.
Det mest intressanta är dock att en kulturpersonlighet som hon, som gjort sig känd för sin folklighet, nu öppnar för en hittills mer eller mindre tabubelagd debatt ,grundad på den typ av "politiskt inkorrekta" åsikter som åtskilliga vanliga svenskar ofta vädrar kring köksbordet och i umgängeskretsen.
Det är bra. Dels därför att det ligger en hel del i det hon säger.Dels därför att demokratins livsnerv ligger i den öppna debatten kring alla typer av samhällsfrågor.
Det är de etablerade partiernas stora misstag att försöka lägga locket på i migrations- och itegrationsfrågorna.
De flesta i min bekantskapskrets har någon gång tagit upp invandrar- och integrationsfrågan med mig och förväntat sig att jag som aktiv politiker skall kunna svara på sådana frågor som för det mesta ligger ljusår från främlingsfientlighet och rasim, men ändå är högst berättigade.
Många gånger har jag i min ambition att vara politiskt korrekt, kommit på mig själv med att försöka försvara ståndpunkter som jag egentligen inte vet om varken jag själv eller mitt parti kan stå för.
Inte för att jag är oärlig utan för att jag osäker på vad som är retorik och vad som är realiteter i allt man hör och läser.
De etablerade partierna gör sig själva och demokratin en stor otjänst om man inte släpper fram en öppen och saklig debatt kring dessa frågor.Särskilt som vi står inför en uppenbar risk att få in Sverigedemokraterna i Riksdagen efter nästa val.
Det får inte vara så att vanliga hyggliga människor med berättigade frågor om migrations- och integrationspolitiken kastas i gapet på Sverigedemokraterna därför att deras "egna" partier inte varken kan eller vill besvara dem eller att man i värsta blir beskylld för att vara främlingsfientlig eller rasist.
Svenskar är inga "islamofober" men de känner sig överkörda av de eftergifter och anpassningar som ständigt sker till muslimska invandrargrupper, vars krav på "religiösa rättigheter" sträcker sig långt utanför moskéns väggar,menar hon.
Och som vanligt när Gerda Antti ryter till ,är det raka rör och inga krumbukter.
Man kan säkert se det hon säger från olika utgångspunkter och med olika perspektiv. Det kommer nog också att märkas i den fortsatta debatt vi kan förvänta oss.
Det mest intressanta är dock att en kulturpersonlighet som hon, som gjort sig känd för sin folklighet, nu öppnar för en hittills mer eller mindre tabubelagd debatt ,grundad på den typ av "politiskt inkorrekta" åsikter som åtskilliga vanliga svenskar ofta vädrar kring köksbordet och i umgängeskretsen.
Det är bra. Dels därför att det ligger en hel del i det hon säger.Dels därför att demokratins livsnerv ligger i den öppna debatten kring alla typer av samhällsfrågor.
Det är de etablerade partiernas stora misstag att försöka lägga locket på i migrations- och itegrationsfrågorna.
De flesta i min bekantskapskrets har någon gång tagit upp invandrar- och integrationsfrågan med mig och förväntat sig att jag som aktiv politiker skall kunna svara på sådana frågor som för det mesta ligger ljusår från främlingsfientlighet och rasim, men ändå är högst berättigade.
Många gånger har jag i min ambition att vara politiskt korrekt, kommit på mig själv med att försöka försvara ståndpunkter som jag egentligen inte vet om varken jag själv eller mitt parti kan stå för.
Inte för att jag är oärlig utan för att jag osäker på vad som är retorik och vad som är realiteter i allt man hör och läser.
De etablerade partierna gör sig själva och demokratin en stor otjänst om man inte släpper fram en öppen och saklig debatt kring dessa frågor.Särskilt som vi står inför en uppenbar risk att få in Sverigedemokraterna i Riksdagen efter nästa val.
Det får inte vara så att vanliga hyggliga människor med berättigade frågor om migrations- och integrationspolitiken kastas i gapet på Sverigedemokraterna därför att deras "egna" partier inte varken kan eller vill besvara dem eller att man i värsta blir beskylld för att vara främlingsfientlig eller rasist.
lördag 19 december 2009
Julpyssel,livspussel och politruker.
Det är nu ett bra tag sedan jag bloggade senast. Det blir så ibland. För även en person i min ålder måste få sitt livspussel att gå ihop.
Med vuxna barn, och på senare tid, ständigt nya barnbarn och alla förväntningar som ställs på farfars motvilliga medverkan i julspysslet, räcker tiden inte alltid till om man också skall hinna sköta sina politiska och ideella uppdrag.
Är man både ung tvillingpappa och kommunalråd kan det vara speciellt svårt att få livspusslet att gå ihop,skriver Muharrem Demirok på sin blogg.
Jag förstår precis vad han menar. För även om jag inte haft några tvillingar hade jag under min tid som relativt ungt kommunalråd fyra småbarn.(F ö något som kännetecknar centerkommunalråd i Linköping. Både min företrädare på posten Sten Axelsson och min efterträdare Gösta Gustavsson har varit fyrbarnsföräldrar.)
Utan min duktiga och kloka hustru hade det aldrig varit möjligt att få pusslet att gå ihop. Det var alltid hon som lyckades passa in de svåraste pusselbitarna.
Det låter naturligtvis fruktansvärt ojämlikt och och föråldrat. Men det gör nog egentligen ingen skillnad om kommunalrådsuppdraget innehas av en man eller en kvinna.
För uppdraget i sig självt är sådant att det inte går att klara det om man inte har någon i sin närhet som kan hjälpa till att få livspusslet att fungera. Och vad värre är.Trots att detta varit ett känt faktum så länge jag kan minnas är det fortfarande lika dant.
Att vara politiker på heltid har ett pris både för en själv och ens familj. Det kan min och många andra politikerfamiljer intyga.
Och när man någon gång försöker att ta i tu med problemet skjuter man för det mesta över målet.
Det händer nästan alltid att heltidspolitiker efter ett antal år med ett tufft och krävande uppdrag upplever att livspusslet inte längre går att få ihop. Först när även omgivningen utanför familjen börjar klagar över att man inte tillräckligt med tid att lyssna,att man uteblir från möten o s v, brukar man inse att man måste ta i tu med saken på något sätt.
För det mesta har man själv i hög grad bidragit till problemet genom att ta på sig en massa sidouppdrag som inte har har med grunduppdraget att göra.Jag vet exempel på kommunalråd som ägnat mer tid åt uppdrag utanför, än inom, den egna kommunen.Det har under årens lopp i variarende grad även förekommit här i Linköping.Inte oväntat är det ofta de kommunalråd som haft minst sådana sidouppgifter som gjort sig mest kända för att vara lättast att komma i kontakt med.
I stället för angripa problemet från grunden genom att koncentrera sig på huvuduppdraget och att försöka omfördela det politiska ansvaret börjar man oftast ,på typiskt svenskt manér ,att "se över ledningsorganisationen".
- "Kanske behövs det en förstärkning på min egen nivå, någon som kan lasta av mig den tråkiga och besvärliga delen av jobbet,hålla ställningarna när jag är bortrest och slipa saxen åt mig när jag skall ut och klippa band".
Den här typen av resonomang ,som utgår från individen istället för uppdraget, landar i regel i förslag om nya befattningar ,typ "politiska sekreterare". D v s en nivå till att kommunicera med utöver de man redan försummat.
Jag tror att problemet med att få toppolitikernas tid att räcka till och åstadkomma en dräglig arbetssituation för de som tagit på sid dessa ansvarsfulla uppgifter måste lösas genom omfördelning av det politiska ansvaret till fler demokratiskt valda personer och inte till politruker.
Politiker som inte har tid med ett normalt socialt liv, blir på sikt inga bra företrädare för sina väljare.Politik är inte bara siffror och paragrafer.Det handlar i än högre grad om den empati och inlevelseförmåga man bara kan få i den vardagliga kontakten med andra människor.
Med vuxna barn, och på senare tid, ständigt nya barnbarn och alla förväntningar som ställs på farfars motvilliga medverkan i julspysslet, räcker tiden inte alltid till om man också skall hinna sköta sina politiska och ideella uppdrag.
Är man både ung tvillingpappa och kommunalråd kan det vara speciellt svårt att få livspusslet att gå ihop,skriver Muharrem Demirok på sin blogg.
Jag förstår precis vad han menar. För även om jag inte haft några tvillingar hade jag under min tid som relativt ungt kommunalråd fyra småbarn.(F ö något som kännetecknar centerkommunalråd i Linköping. Både min företrädare på posten Sten Axelsson och min efterträdare Gösta Gustavsson har varit fyrbarnsföräldrar.)
Utan min duktiga och kloka hustru hade det aldrig varit möjligt att få pusslet att gå ihop. Det var alltid hon som lyckades passa in de svåraste pusselbitarna.
Det låter naturligtvis fruktansvärt ojämlikt och och föråldrat. Men det gör nog egentligen ingen skillnad om kommunalrådsuppdraget innehas av en man eller en kvinna.
För uppdraget i sig självt är sådant att det inte går att klara det om man inte har någon i sin närhet som kan hjälpa till att få livspusslet att fungera. Och vad värre är.Trots att detta varit ett känt faktum så länge jag kan minnas är det fortfarande lika dant.
Att vara politiker på heltid har ett pris både för en själv och ens familj. Det kan min och många andra politikerfamiljer intyga.
Och när man någon gång försöker att ta i tu med problemet skjuter man för det mesta över målet.
Det händer nästan alltid att heltidspolitiker efter ett antal år med ett tufft och krävande uppdrag upplever att livspusslet inte längre går att få ihop. Först när även omgivningen utanför familjen börjar klagar över att man inte tillräckligt med tid att lyssna,att man uteblir från möten o s v, brukar man inse att man måste ta i tu med saken på något sätt.
För det mesta har man själv i hög grad bidragit till problemet genom att ta på sig en massa sidouppdrag som inte har har med grunduppdraget att göra.Jag vet exempel på kommunalråd som ägnat mer tid åt uppdrag utanför, än inom, den egna kommunen.Det har under årens lopp i variarende grad även förekommit här i Linköping.Inte oväntat är det ofta de kommunalråd som haft minst sådana sidouppgifter som gjort sig mest kända för att vara lättast att komma i kontakt med.
I stället för angripa problemet från grunden genom att koncentrera sig på huvuduppdraget och att försöka omfördela det politiska ansvaret börjar man oftast ,på typiskt svenskt manér ,att "se över ledningsorganisationen".
- "Kanske behövs det en förstärkning på min egen nivå, någon som kan lasta av mig den tråkiga och besvärliga delen av jobbet,hålla ställningarna när jag är bortrest och slipa saxen åt mig när jag skall ut och klippa band".
Den här typen av resonomang ,som utgår från individen istället för uppdraget, landar i regel i förslag om nya befattningar ,typ "politiska sekreterare". D v s en nivå till att kommunicera med utöver de man redan försummat.
Jag tror att problemet med att få toppolitikernas tid att räcka till och åstadkomma en dräglig arbetssituation för de som tagit på sid dessa ansvarsfulla uppgifter måste lösas genom omfördelning av det politiska ansvaret till fler demokratiskt valda personer och inte till politruker.
Politiker som inte har tid med ett normalt socialt liv, blir på sikt inga bra företrädare för sina väljare.Politik är inte bara siffror och paragrafer.Det handlar i än högre grad om den empati och inlevelseförmåga man bara kan få i den vardagliga kontakten med andra människor.
söndag 11 oktober 2009
Burqan - en fråga om integritet
Ska vi lagstifta om hur människor får klä sig ?
Ja, i vart fall om man får tro Staffan Danielsson och Lennart Pettersson som motionerat i Riksdagen om att förbjuda burka och nikaber i skolor och på arbetsplatser.
Själv anser jag att det leder helt fel.I den mån den här typen av klädsel skulle vara ett problem,vilket jag är tveksam till, måste det kunna hanteras utan lagstiftning.
Det kan väl inte vara så värst många skolelever som bär burqor eller nikaber att det kan vara ett problem för lärare och andra elever. Det låter konstruerat.
Om en arbetsgivare för sin anställda har krav på en viss klädsel får han väl avstå från att anställa personer som inte vill rätta sig efter detta.Det handlar ju om anställningsvillkor och har inget med jämdställdhet eller religionsfrihet att gör, som en del hävdar.
Ett återkommande motiv för en förbudslagstiftning är att det handlar om förtryckta kvinnors rätt till självbetämmande.Jag tycker det är att göra det lite för enkelt för sig.För det första vet vi för lite om vad dessa kvinnor egentligen vill.För det andra skulle en lagstiftning bara göra det ännu svårare för dem. Att ställas inför valet att behöva bryta mot svensk lag eller mot den egna kulturella och religiösa traditionen skulle troligen bara leda till att man istället valde att isolera sig.
Det här är inget som kan lösas med ett alexanderhugg i form av lagstiftning.
Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur någon överhuvudtaget kan ifrågasätta folks rätt att klä sig som man vill.
Nu vet ju alla riksdagsledamöter att det är sällsynt att man får igenom sina motioner. Därför skriver man dem ofta mer för att väcka debatt än att nå resultat.
Jag hoppas att det här är en sådan motion. I så fall har man ändå i någon mening lyckts.
Det som dock gör mig lite mer bekymrad över det här förslaget är att det är ett ytterligare i raden av den senaste tidens förslag som handlar om intrång i den personliga integriteten. Det må vara FRA-lagen eller fildelningslagen eller förslag om kamerabevakning på våra bussar.De handlar alla om hur samhället skall öka sin makt och kontroll över den enskilda människan.
Jag tycker det är en obehaglig trend.Att med förment vällovliga motiv föreslå och besluta om inskränkningar av den personliga friheten är en farlig väg att gå om man vill behålla ett fritt och öppet samhälle.
Kanske tycker en och annan att jag målar en viss potentat på väggen. Men vi får aldrig slå oss till ro och tro att frihet och själbestmmanderätt är något för alltid vunnet.Det har världen sett allt för många bevis på.
Och rätten att bära burqa är ytterst en fråga om frihet och integritet hur man än vrider och vänder på den.
Ja, i vart fall om man får tro Staffan Danielsson och Lennart Pettersson som motionerat i Riksdagen om att förbjuda burka och nikaber i skolor och på arbetsplatser.
Själv anser jag att det leder helt fel.I den mån den här typen av klädsel skulle vara ett problem,vilket jag är tveksam till, måste det kunna hanteras utan lagstiftning.
Det kan väl inte vara så värst många skolelever som bär burqor eller nikaber att det kan vara ett problem för lärare och andra elever. Det låter konstruerat.
Om en arbetsgivare för sin anställda har krav på en viss klädsel får han väl avstå från att anställa personer som inte vill rätta sig efter detta.Det handlar ju om anställningsvillkor och har inget med jämdställdhet eller religionsfrihet att gör, som en del hävdar.
Ett återkommande motiv för en förbudslagstiftning är att det handlar om förtryckta kvinnors rätt till självbetämmande.Jag tycker det är att göra det lite för enkelt för sig.För det första vet vi för lite om vad dessa kvinnor egentligen vill.För det andra skulle en lagstiftning bara göra det ännu svårare för dem. Att ställas inför valet att behöva bryta mot svensk lag eller mot den egna kulturella och religiösa traditionen skulle troligen bara leda till att man istället valde att isolera sig.
Det här är inget som kan lösas med ett alexanderhugg i form av lagstiftning.
Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur någon överhuvudtaget kan ifrågasätta folks rätt att klä sig som man vill.
Nu vet ju alla riksdagsledamöter att det är sällsynt att man får igenom sina motioner. Därför skriver man dem ofta mer för att väcka debatt än att nå resultat.
Jag hoppas att det här är en sådan motion. I så fall har man ändå i någon mening lyckts.
Det som dock gör mig lite mer bekymrad över det här förslaget är att det är ett ytterligare i raden av den senaste tidens förslag som handlar om intrång i den personliga integriteten. Det må vara FRA-lagen eller fildelningslagen eller förslag om kamerabevakning på våra bussar.De handlar alla om hur samhället skall öka sin makt och kontroll över den enskilda människan.
Jag tycker det är en obehaglig trend.Att med förment vällovliga motiv föreslå och besluta om inskränkningar av den personliga friheten är en farlig väg att gå om man vill behålla ett fritt och öppet samhälle.
Kanske tycker en och annan att jag målar en viss potentat på väggen. Men vi får aldrig slå oss till ro och tro att frihet och själbestmmanderätt är något för alltid vunnet.Det har världen sett allt för många bevis på.
Och rätten att bära burqa är ytterst en fråga om frihet och integritet hur man än vrider och vänder på den.
söndag 20 september 2009
Den glömnda soptippen
När är man gammal ?
Förmodligen när man jagat råttor på en soptipp som för länge sedan blivit bortglömnd av alla myndigheter.
För så verkar det ju vara med kommunens gamla ,för länge sedan nedlagda, soptipp bakom LSS klubbstuga vid segelbåtshamnen, där jag som grabb med kompisarna gick runt med slangbellan.
Fast nu verkar det ju bara gälla kommunen.För många, till åldern mogna Linköpingsbor, minns mycket väl var den låg och hur stor den var.
Och det är inte frågan om någon liten privat harmlös sopgrop, kan jag säga. Det är en jättetipp som gick ända ner till vattnet innan man ändrade åns sträckning.
Detta är i och för sig inte särskilt förvånande. På den tiden,t o m innan en nedlgada tippen i anslutning till det nuvarande reningsverket fanns,vägde miljöaspekterna vid placeringen av en soptipp inte särkilt tungt, om det överhuvudtaget ens gjordes någon miljöbedömning.
Det som förvånar mig är att man ingenstans i kommunens handlingar har hittat några uppgifter om denna stora kommunala soptipp.
Jag är övertygad om att sådana finns om man bara gräver tillräckligt djupt.
Jag är också nästan helt säker på att jag under min tid som kommunalråd,när vi diskuterade miljöproblem med gamla soptippar,bl a pekade på den nu aktuella tippen.
Det är naturligtvis möjligt att det aldrig har kommit med i några protokoll.Men det tvivlar jag på.
Hur som helst står kommunen nu inför ett mycket stort miljöproblem som först och främst måste klarläggas och därefter på lämpligt sätt åtgärdas.
Vi som minns hur det var ställer gärna upp med den information vi kan ge.
Förmodligen när man jagat råttor på en soptipp som för länge sedan blivit bortglömnd av alla myndigheter.
För så verkar det ju vara med kommunens gamla ,för länge sedan nedlagda, soptipp bakom LSS klubbstuga vid segelbåtshamnen, där jag som grabb med kompisarna gick runt med slangbellan.
Fast nu verkar det ju bara gälla kommunen.För många, till åldern mogna Linköpingsbor, minns mycket väl var den låg och hur stor den var.
Och det är inte frågan om någon liten privat harmlös sopgrop, kan jag säga. Det är en jättetipp som gick ända ner till vattnet innan man ändrade åns sträckning.
Detta är i och för sig inte särskilt förvånande. På den tiden,t o m innan en nedlgada tippen i anslutning till det nuvarande reningsverket fanns,vägde miljöaspekterna vid placeringen av en soptipp inte särkilt tungt, om det överhuvudtaget ens gjordes någon miljöbedömning.
Det som förvånar mig är att man ingenstans i kommunens handlingar har hittat några uppgifter om denna stora kommunala soptipp.
Jag är övertygad om att sådana finns om man bara gräver tillräckligt djupt.
Jag är också nästan helt säker på att jag under min tid som kommunalråd,när vi diskuterade miljöproblem med gamla soptippar,bl a pekade på den nu aktuella tippen.
Det är naturligtvis möjligt att det aldrig har kommit med i några protokoll.Men det tvivlar jag på.
Hur som helst står kommunen nu inför ett mycket stort miljöproblem som först och främst måste klarläggas och därefter på lämpligt sätt åtgärdas.
Vi som minns hur det var ställer gärna upp med den information vi kan ge.
Telefonterror 2
"Det är många som ringer just nu."
"Du är placerad i telefonkö som betjänas av 29 handläggare. Du har plats nummer 58 i kön. Din väntetid beräknas till ca 47 minuter ".
"Tack för att du väntar.Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan"
"Gäller ditt ärende a, tryck 1. Gäller ditt ärende b, tryck 2. Gäller ditt ärende c, tryck 3. Annars vänta kvar."
" För att vi snabbare skall kunna behandla ditt ärende ber vi dig knappa in ditt personnummer.Avsluta med en fyrkant."
Känns det igen ?
Det finns få saker som kan få mig så topptunnor rasande som alla dessa telefonköer och detta eviga knapptryckande varje gång man försöker att få kontakt med någon myndighet eller något s k serviceföretag.
Det mesta går att ordna via internet sägs det. Jo visst, jag brukar försöka med det. Men ibland måste man tala med en levande människa som kan förstå vad man menar.
Den senaste inovationen i denna telefonterrorism är att kombinera knappandet med köandet.
Först väntetid för att komma fram. Sedan knappa in.Ny väntetid.Knappa in igen och ny väntetid o s v.Det tycks inte finnas någon gräns för vad man är beredd att utsätta människor för.
Lyckas man sedan till allt elände trycka på fel knapp efter 42 minuters väntetid och får börja om från början är blodstörtningen nära.
Ibland har den inspelade rösten att meddela att: "Om du inte vill vänta kan vi ringa upp dig när det blir din tur".
Försök inte med det säger jag bara.
För en tid sedan fick jag anledning att ringa sjukvårdsupplysningen. Ställd inför alternativet att vänta i telefonen i ca 50 minuter eller att bli uppringd när det var min tur ,valde jag det senare.
Det är 14 dagar sedan. Och än har ingen ringt.
Hur kan någon bara komma på något så sataniskt som telefonköer och knappa-in-val ?
Finns det ingen Guantanamobas för den här typen av terrorister ?
"Du är placerad i telefonkö som betjänas av 29 handläggare. Du har plats nummer 58 i kön. Din väntetid beräknas till ca 47 minuter ".
"Tack för att du väntar.Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan"
"Gäller ditt ärende a, tryck 1. Gäller ditt ärende b, tryck 2. Gäller ditt ärende c, tryck 3. Annars vänta kvar."
" För att vi snabbare skall kunna behandla ditt ärende ber vi dig knappa in ditt personnummer.Avsluta med en fyrkant."
Känns det igen ?
Det finns få saker som kan få mig så topptunnor rasande som alla dessa telefonköer och detta eviga knapptryckande varje gång man försöker att få kontakt med någon myndighet eller något s k serviceföretag.
Det mesta går att ordna via internet sägs det. Jo visst, jag brukar försöka med det. Men ibland måste man tala med en levande människa som kan förstå vad man menar.
Den senaste inovationen i denna telefonterrorism är att kombinera knappandet med köandet.
Först väntetid för att komma fram. Sedan knappa in.Ny väntetid.Knappa in igen och ny väntetid o s v.Det tycks inte finnas någon gräns för vad man är beredd att utsätta människor för.
Lyckas man sedan till allt elände trycka på fel knapp efter 42 minuters väntetid och får börja om från början är blodstörtningen nära.
Ibland har den inspelade rösten att meddela att: "Om du inte vill vänta kan vi ringa upp dig när det blir din tur".
Försök inte med det säger jag bara.
För en tid sedan fick jag anledning att ringa sjukvårdsupplysningen. Ställd inför alternativet att vänta i telefonen i ca 50 minuter eller att bli uppringd när det var min tur ,valde jag det senare.
Det är 14 dagar sedan. Och än har ingen ringt.
Hur kan någon bara komma på något så sataniskt som telefonköer och knappa-in-val ?
Finns det ingen Guantanamobas för den här typen av terrorister ?
Telefonterror 1
Jag blir så fruktansvärt trött på detta eviga ringande i tid och otid av dessa äppelhurtiga och envisa telefonförsäljare som försöker pådyvla en alltifrån elabonnemang till kalsongprenumerationer.
Det går knappast en dag utan att dessa, som svampar ur jorden framväxanade mer eller mindre seriösa sk callcenter ,tränger sig på. Snabbt som ögat och utan betänketid uppfordras man att ta ställning till något obegripligt erbjudande om ett telefonabonnemang eller nåt annat. Och om man inte bryskt ber dom dra åt pepparriket redan från början, får man ställa in sig på 10-15 minuters avbrott i något viktigare man höll på med.
Till råga på allt förefaller det också vara en bransch där många , i regel unga människor, får jobba mot underbetalning och ofta blir både utnyttjade och lurade.
Jag kan inte förstå hur seriösa företag kan tycka att detta är ett bra sätt att sälja sina tjänster eller produkter.Och om man nu tycker det kan man väl åtminstone använda sig av egna säljare som känner lite ansvar för det man säljer.
Det verkar finnas behov av en tydligare lagstiftning på det här området.
En kväll, under bästa sändningstid ,som det brukar heta, ringde det en kille och "erbjöd" mig att "utan kostnad" under en månad "prova" ett hälsopreparat som,enligt vad han själv sa, skulle göra mig piggare,gladare,vitalare och virilare och få mig att känna mig minst 20 år yngre. " Det enda du behövder binda dig för ...... o s v."
"Det kan jag inte ta på mitt samvete " sa jag.
"Vad menar du" sa killen.
"Jo" sa jag " hur skulle världen se ut om vi pensionärer var som du påstår att man blir av dina hälsopiller."
"Samhället förväntar sig att vi håller oss i skinnet, tar det lungt och sitter hemma framför TV:n och på sin höjd en och annan gång går på något pensionärsmöte eller i värsta fall deltar på någon shoppingresa till Ullared."
Klick ...
Det går knappast en dag utan att dessa, som svampar ur jorden framväxanade mer eller mindre seriösa sk callcenter ,tränger sig på. Snabbt som ögat och utan betänketid uppfordras man att ta ställning till något obegripligt erbjudande om ett telefonabonnemang eller nåt annat. Och om man inte bryskt ber dom dra åt pepparriket redan från början, får man ställa in sig på 10-15 minuters avbrott i något viktigare man höll på med.
Till råga på allt förefaller det också vara en bransch där många , i regel unga människor, får jobba mot underbetalning och ofta blir både utnyttjade och lurade.
Jag kan inte förstå hur seriösa företag kan tycka att detta är ett bra sätt att sälja sina tjänster eller produkter.Och om man nu tycker det kan man väl åtminstone använda sig av egna säljare som känner lite ansvar för det man säljer.
Det verkar finnas behov av en tydligare lagstiftning på det här området.
En kväll, under bästa sändningstid ,som det brukar heta, ringde det en kille och "erbjöd" mig att "utan kostnad" under en månad "prova" ett hälsopreparat som,enligt vad han själv sa, skulle göra mig piggare,gladare,vitalare och virilare och få mig att känna mig minst 20 år yngre. " Det enda du behövder binda dig för ...... o s v."
"Det kan jag inte ta på mitt samvete " sa jag.
"Vad menar du" sa killen.
"Jo" sa jag " hur skulle världen se ut om vi pensionärer var som du påstår att man blir av dina hälsopiller."
"Samhället förväntar sig att vi håller oss i skinnet, tar det lungt och sitter hemma framför TV:n och på sin höjd en och annan gång går på något pensionärsmöte eller i värsta fall deltar på någon shoppingresa till Ullared."
Klick ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)