Desorienterade lagstiftare

Mina privata mobiltelefonsamtal och min e-post kan följas och kontrolleras av FRA.

På en anmälan från ett enskilt företag i mediabranchen kan polisen hämta min privata dator och gå igenom vad jag har på min hårddisk.

Över 800 ungdomar som kallats till förhör hos Linköpingspolisen för d sk dubbelmordet har mer eller mindre tvingats lämna DNA-prov för att bevisa sin oskuld.

Vart jag åker och vad jag gör på bussen skall följas genom kamerabevakning.

Detta har Riksdagen möjliggjort genom sin lagstiftning. Det är inte svårt att förstå att många har drabbats av den obehaglig känslan att vi går mot ett kontrollsamhälle.

Självklart ligger det ingen illvilja bakom de beslut Riksdagen fattar.

Det handlar snarare om vanmakt,tror jag. Vanmakt inför en allt grövre och ny typ av brottslighet, vanmakt inför oförmågan att hänga med i en allt snabbare teknisk utveckling ,vanmakt inför de attitydförändringar som bl a en den ökade internationaliseringen bidragit till.

Frågan är om man inte i ren frustration håller på att tappa orienteringsförmågan.

Jag tycker att det illusteras på ett nästan tragikomsikt sätt av det förslag, som ytterst innebär förbud mot att fotografera grupper av människor utan ett personligt medgivande från var och en.

Jag trodde först att det var ett skämt.För samtidigt som myndigheterna fått möjlighet att kontrollera folk i alla möjliga sammanhang skall det alltså bli förbjudet för en privatperson att fotografera på torget eller badstranden utan ett personligt medgivande från alla som kan riskera att komma med på bilden.

Med den digitala teknik som nu finns och med en kamera i varenda mobiltelefon ser förslagsställarna ,efter alla integritetsinskränkande lagar man hittills tagit, plötsligt en risk för intrång i den personliga integriteten.

Man tar sig för pannan. Snacka om att ha blivit omkörda av både teknik och attiyder.
Det är bara att se fram mot en ny ungdomsrevolt ala 60-talet.