tisdag 9 november 2010

Från kommunledning till folkrörelse

Som det just nu ser ut kommer vi efter nyår att ha minst 11 kommunalråd i Linköping.
Den politiska ledningsorganisationen håller m a o på att växa till en hel folkrörelse.

Det är en olycklig utveckling som kommer att leda till både ett svåröverskådligt och otydligt politiskt ledarskap och ökad maktkoncentration.

För medborgarna kommer det att bli närmast omöjligt att hålla reda på vem som har ansvar för vad, med risk för att allt så småningom hamnar i knät på Paul Lindvall som orförande i kommunstyrelsen

För att kunna finansiera 11 kommunalråd utan att det leder till för stora kostnadsökningar kommer det att bli nödvändigt att till kommunalrådsuppdragen även knyta flera andra tunga politiska uppdrag .

Det kommer att innebära att det mesta av makten kommer att koncenteras till kommunalråden på fritidspolitikernas bekostnad.Mot bakgrund av svårigheterna att rekrytera engagerade och kompetenta fritidspolitiker binder man på så sätt ris åt egen rygg.

Det har redan som det varit de senaste åren, inte varit helt bra att kommunalråden också har varit ordförande i en tung nämnd.Det har gjort att man samtidigt som man ,i sin egenskap av kommunalråd ,skall ha ett övergripande perspektiv på fördelningen av kommunens resurser, också företrätt sin nämnds särintressen. Det har bl a gått ut över det samordningsansvar man haft och som är ett av kommunalrådens viktigaste uppgifter.

Utan att peka ut något speciellt finns det flera exempel på det, som både fört med sig ökade kostnader och gått ut över verksamhetens kvalitet.

Till bilden hör också beslutet att införa politiska sekreterare,vilket betyder att ytterligare ett antal personer kommer att knytas till den politiska ledningen.

En ledningsorganisation av det här formatet blir sällan effektiv då en stor del av tillgänlig tid behöver tas i anspråk för intern kommunikation på bekostnad av de externa kontakterna och med de egna partiorganisationerna.

Nu är det väl troligen för sent den här gången. Men inför nästa val vore det nog klokt av partierna att göra en ordentlig utvärdering av kommunalrådsinflationen.

Blockpolitiken - ett hot mot demokratin

Jag har tidigare vid flera tillfällen gett uttryck för min misstro mot blockpolitiken och det hot som den utgör mot en demokrti som bygger på ett flerpartisystem.

Vi får nu den ena bekräftelsen efter den andra på detta när de politiska huvudmotståndarna i valet ,(s) och (m) ,i flera kommuner gått ihop och bildat, eller är på väg att bilda, gemensam majoritet.

Det visar tydligt hur man från de båda största partierna sätter makten före ideologin. Det kommer att leda till ,vilket troligen ingår i strategin, att övriga partier forlorar sitt inflytande och därmed på sikt utageras.

Så småningom kommer vi att vara i samma situation som USA med två dominerande politiska grupperingar med allt vad det innebär av krympande utrymme för mångfald och nyansering.

Hans Majestät Människan

Den senaste tidens turbulens kring den nyutkomna boken om kungen har visat att även Majestätet ,precis som alla vi andra, kan göra bort sig.Vilket jag fö tycker att han har rätt till.

Då tänker jag inte i första han på vad som står i boken, för det varken jag har läst eller bryr mig om,utan på det sätt som han i älgskogen försökte hantera journalistdrevet.

Det är bra.Det visar att även kungen är som vanliga människor med sina fel och brister och ibland lite bristfälliga omdömen.

Förhoppningsvis kan denna insikt bli inledningen till en något mer saklig och mindre känsloladdad diskussion om kungahusets roll i vårt i övrigt så moderna svenska samhälle och om rimligheten i att upprätthålla denna kvarleva från medeltiden, ursprungligen byggd på krig och övergrepp.