Gör fas 3 till fas 1

I Corren har den senaste tiden förts en dabatt om de sk fas 3-jobben.

Med fas 3-jobb menas något som kan liknas med arbetspraktik, efter att man blivit utförsäkrad från a-kassan

Skitjobb och förvaring tycker en del "fastreare" , andra är jättenöjda.

Utgångspunkten för debatten har varit att fas 3- jobben skall vara meningsfulla, att de inte får användas för ordinarie arbetsuppgifter hos arbetsgivaren och att ingen får tjäna pengar på dem.

Till att börja med bör man kanske fråga sig vilka arbetgivare som kan vara intresserade av den typen av arbetskraft.I vart fall torde det inte gälla privata företag,vars syfte är att tjäna pengar.Och beträffande offentliga arbetsgivare kan man undra vad det är för typ av meningsfulla arbetsuppgifter som inte kan utföras av ordinarie personal.

Satsa på utbildning istället säger sossarna. Till vad kan man undra och vad är det för typ av utbildning som inte redan finns eller kan ordnas inom det ordianrie utbildningssytemet ? Och varför skulla somliga få ersättning till sin försörjning under utbildningstiden medan andra måste ta studielån?

Nej,sanningen är att det inte finns och aldrig,inte heller under sossarnas tid vid makten, har funnits någon bra lösning på problemet med långtidsarbetslösheten. I vart fall inte inom ramen för dagens trygghetssystem.

Skall man på sikt komma åt problemet måste man först ändra på de grundläggande förutsättningarna för samhällets insatser mot arbetslösheten.Dels genom att inte använda a-kassan som en förstahandsåtgärd vid arbetslöshet,dels genom att ta bort det mesta av restriktionerna för de samhällsfinansierade arbetsmarknadsåtgärderna.

A-kassa borde inte vara det första som erbjuds den arbetslöse som sökt men ännu inte fått jobb.Det är väldigt lätt att fastna i ett utanförskap som leder till långtidsarbetslöshet och därmed ställas utanför den krets där de flesta arbetsgivare rekryterar sina anställda.

Det bästa vore därför att man redan från början,innan någon hunnit hamna i passivitet och mer eller mindre uppgivenhet, under en begränsad tid erbjöds det som nu kallas fas 3-jobb .Då vore man fortfarande kvar i jobb.Förutsättningarna att härifrån, i detta tidigare skede, ta sig in på den ordinarie arbetsmarkanden igen,skulle sannorlikt vara betydligt större. Det som nu kallas fas 3 borde därför i stället vara en fas 1-åtgärd.

Men för att detta skall kunna fungera i praktiken måste arbetsmarknadsmyndigheten kunna acceptera att man gör jobb som arbetgivaren har ekonomisk nytta av och som kanske i första han borde utföras av ordinarie personal.

Jag inser naturligtvis att det skulle finnas både ekonomiska och formella problem med det här sättet att försöka angripa problemet.Inte minst vad gäller avgränsningen mot den ordinarie arbetsmarkanden och konkurrensfrågan.

Men mot bakgrund av de resultat vi sett av de metoder som hittills prövats vore det kanske ändå värt ett allvarligt försök.