tisdag 22 februari 2011

Ungdomar behöver mötesplatser

Sedan Barn- och ungdomsnämnden i Linköping fått uppdraget att svara för kommunens fritidsverksamhet för unga har,trots att det egentligen inte finns något sådant beslut, ungdomar i övre tonåren i praktiken blivit utestängda från fritidsgårdarna.

Verksamheten har helt kommit att inriktas mot ungdomar i grundskoleåldern, d v s mot de åldersgrupper som ligger inom Barn- och ungdomsnämndens ansvarsområde.

Det har inneburit att ungdomar som kommit upp i gymnasieåldern inte längre har tillgång till den mötesplats som tidigare fritidsgården varit för många.Det har nämnts exempel på hur de som under sin grundskoletid varit flitiga besökare på den lokala fritidsgården ,när de börjat gymnasiet och blivit "för gamla", får stå utanför utan att bli insläppta.

Det har ,förutom att de äldre tonåringarna inte är Barn- och ungdomsnämndens ansvar ,bl a sagts att dessa ofta på sin fritid ändå söker sig bort från sitt bostadsområde och att det dessutom är svårt att få verksamheten att fungera bra med allt för stor åldersspridning.

Det är argument jag inte riktigt köper. Jag tror tvärtom att många "äldre" tonåringar gärna skulle vilja tillbringa sin fritid i det egna bostadsområdet om det bara fanns mötesplatser där man spontat kunde träffas och umgås.Och vad gäller det påstådda problemet med för stor åldersspridning är min uppfattning att det mer handlar om vilka aktiviteter man kan erbjuda.

Jag är naturligtvis fullständigt medveten om att detta också är en resursfråga. Jag har därför inom min egen kommundel bl a tittat lite på hur mycket av de medel som är avsatta för fritidsverksamhet som går till att hålla fritidsgården öppen och har, utan att jag vågar ange några exakta tal, funnit att merparten går till verksamhet under skoltid.

Även om fritidsgårdarna skulle öppnas som mötesplatser för "äldre"ungdomar är det säkert inget som passar alla.Men det skulle kunna vara en viktig del i det utbud av icke kommmersiella mötesplatser som föreningslivet och Kultur- och fritidsnämnden tillsammans kan erbjuda.

Kommunen bör därför i sitt fritidsutbud till de unga, överge det kommunala förvaltnings- och nämndperspektivet med sina administrativa åldersgränser, och i stället se till helheten och ungdomarnas egna önskemål. Något som på senare tid tyvärr försvårats av att man valt att bygga in fritidsgårdarna i skolans lokaler i förhoppningen om att unga, till skillnad från vuxna,gärna tillbringar sin fritid på sin arbetsplats

Utifrån helhetsperspektivet och ungdomarna själva tror jag att det vore bäst om Kultur- och fritidsnämnden fick överta ansvaret för den fritidsverksamhet som vänder sig till ungdomar utanför skoltid.

måndag 21 februari 2011

Sverige får inte svika sitt globala ansvar

Samtidigt som den globala bristen på livsmedel skapar oro i stora delar av världen håller vi här i Sverige på att svälta ut vårt eget jordbruk.
Risken för att vi inom några få år inte har någon svensk köttproduktion kvar är överhängande.

Bristen på anständiga krav på miljö och djurskydd för producenter i de länder som konkurrerar med svensk köttproduktion har satt svenska bönder i strykklass.

Tyvärr kan man inte heller förvänta sig att de svenska hushållen skall rädda den svenska produktionen genom att köpa svenskt kött före inporterat så länge det offentliga vid sina upphandlingar inte tar någon hänsyn till varken miljö eller djurhållning utan bara ser till priset och bristfälliga kvalitetskrav.

Det måste bli en ändring på detta. Det handlar inte bara om ansvaret för att kunna ha kvar en inhemsk livsmedelsproduktion utan i ännu högre grad om det globala ansvaret för att motverka bristen på livsmedel i en värld som svälter.