Sossarnas problem är också Centerns

Den kris Socialdemokratrerna nu genomgår har ytterst sin grund i att man, precis som Centerpartiet, från början är ett folkrörelseparti.

Utmärkande för ett folkrörelseparti är att politiken utvecklas underifrån i det personliga mötet mellan individer och grupper med gemensamma värderingar.

Som genom en uppochnedvänd tratt förs sedan tankar och idéer upp genom organisationen till partistämmor/kongresser och partiledningar och formas på vägen till praktisk politik.

Partistyrelsers och partiledningars huvuduppgift skall vara att driva den politik som på detta sätt vuxit fram.

Även om det beskriver något av en idealbild och att det kanske inte alltid fungerat så har man ändå stävat i den riktningen och fram till realtivt modern tid något så när lyckats upprätthålla denna "folkrörelseprincip".I (s) slogs väl sista spiken i kistan för detta av Göran Persson.

En levande folkrörelse förutsätter en aktiv medlemskår.Det är den som ger den dynamik som finns i de ständigt pågående personliga kontakterna både horisontellt och vertikalt i rörelsen.

Inom Centerrörelsen försämrades dessa kontakter avsevärt i och med den senaste organisationsförändringen och genom att man inte längre har riksstämmor på samma sätt som tidigare. Sedan man gick in i alliansregeringen har de få mötesplatser som fortfarande funnits inom organsiationen ,så gott som helt upphört att fungera.

Bland de centerpartister jag träffat är det t ex få fler än jag som känt till vem Anna-Karin Hatt var innan hon utsågs till minister.Hur duktig hon än må vara är det en tydlig illustration av hur avståndet inom organisationen ökat trots att medlemskåren krymt.

I dag har sociala media fått ersätta det personliga mötet.Folkrörelsen heter inte längre Centern utan Facebook.

Resultatet har blivit att framför allt många något äldre medlemmar och kärnväljare inte längre har någon kontakt med varandra och att de yngre träffas på nätet.En kanske oundvklig utveckling.Men som har sitt pris.

Det innebär också att politiken inte längre växer fram och förankras underifrån utan skapas av partiledning och patibyråkrater.

I stället för att vara rörelsens röst och redskap att föra fram den politik som vuxit fram från rötterna måste man därför , i den den lilla kontakt man fortfarande har med medlemskåren, ägna tid och kraft åt att övertyga denna om att den politik man för är den rätta. Och hittils under de senaste åren har det oftast bara inneburit lite mer eller mindre av samma uppfattningar som de övriga partierna i alliansen står för .

Det mest påtagliga exemplet på hur en fråga aldrig får hanteras i ett "folkrörelseparti" är kärnkraftsfrågan.Även om beslutet att ändra strategi i någon mening var oundvilkigt var det aldrig förankrat hos det som fortfarande finns kvar av rörelsen.

Det gemensamma problemet för både Sossarna och Centern, som nu lett till en kris hos (s) och som så småningom riskerar att även drabba (c), är att politiken inte längre växer fram från djupet utan utformas av en partielit.

Det fungerar inte i ett parti med folkrörelsebakgrund.

Skall Centern undvika att drunkna i det blå moderathavet måste den interna ideologiska debatten återuppväckas och kontaktnätet både vertikalt och horisontellt förstärkas.
Och det är bråttom.