När den sk Ädelreformen infördes för ett antal år sedan var det i avsikt att renodla kommunernas och landstingens ansvar inom äldrevården.
I debatten som föregick reformen redovisades åtskilliga exempel på de problem för både vårdtagare och vårdgivare som det otydliga ansvaret förde med sig. Ibland rena rama stolleproven.Som när t ex landstingets personal hade ansvaret för att tvätta det ena benet och kommunen det andra på en person med en infektion ena foten.
Redan när reformen togs var vi många som ifrågasatte om den i praktiken skulle lösa problemen, vilket den uppenbarligen inte heller har gjort.
Det är inte rimligt att vårdbehövande människor skall behöva bli lidande av en otydlig ansvarsfördelning mellan två institutioner med samma rätt att ta ut skatt av medborgarna.
Det är minst sagt anmärkningsvärt att en enskild tjänsteman hos Landstinget har kunnat besluta om detta utan att först försäkra sig om att inte vårdtagarna kommer i kläm.Har det överhuvud taget förekommit någon kommunikation med kommunens Äldrenämnd före beslutet ? Och vad har i så fall nämnden haft för uppfattning ?
Det borde här precis som i socialtjänstlagen, i lagtexten finnas ett tydligt besked om vem som har det yttersta ansvaret om man inte frivilligt kan komma överens om vem som skall betala.
I det här fallet handlar det ju dessutom om en redan etablerad form av vård som man uppenbarligen har ansett inte bara vara till gagn för den enskilda vårdtagaren ,utan även sparat pengar för både landsting och kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar