Fel slutsats,Maud

Självmordsattentatet i Stockholm visar att beslutet om FRA-lagen var rätt,säger Maud Olofsson i ett uttalande i Aftonbladet.

Tvärtom Maud. Det visar att FRA-lagen ,den här gången i vart fall, inte var till någon nytta.

Sossarnas problem är också Centerns

Den kris Socialdemokratrerna nu genomgår har ytterst sin grund i att man, precis som Centerpartiet, från början är ett folkrörelseparti.

Utmärkande för ett folkrörelseparti är att politiken utvecklas underifrån i det personliga mötet mellan individer och grupper med gemensamma värderingar.

Som genom en uppochnedvänd tratt förs sedan tankar och idéer upp genom organisationen till partistämmor/kongresser och partiledningar och formas på vägen till praktisk politik.

Partistyrelsers och partiledningars huvuduppgift skall vara att driva den politik som på detta sätt vuxit fram.

Även om det beskriver något av en idealbild och att det kanske inte alltid fungerat så har man ändå stävat i den riktningen och fram till realtivt modern tid något så när lyckats upprätthålla denna "folkrörelseprincip".I (s) slogs väl sista spiken i kistan för detta av Göran Persson.

En levande folkrörelse förutsätter en aktiv medlemskår.Det är den som ger den dynamik som finns i de ständigt pågående personliga kontakterna både horisontellt och vertikalt i rörelsen.

Inom Centerrörelsen försämrades dessa kontakter avsevärt i och med den senaste organisationsförändringen och genom att man inte längre har riksstämmor på samma sätt som tidigare. Sedan man gick in i alliansregeringen har de få mötesplatser som fortfarande funnits inom organsiationen ,så gott som helt upphört att fungera.

Bland de centerpartister jag träffat är det t ex få fler än jag som känt till vem Anna-Karin Hatt var innan hon utsågs till minister.Hur duktig hon än må vara är det en tydlig illustration av hur avståndet inom organisationen ökat trots att medlemskåren krymt.

I dag har sociala media fått ersätta det personliga mötet.Folkrörelsen heter inte längre Centern utan Facebook.

Resultatet har blivit att framför allt många något äldre medlemmar och kärnväljare inte längre har någon kontakt med varandra och att de yngre träffas på nätet.En kanske oundvklig utveckling.Men som har sitt pris.

Det innebär också att politiken inte längre växer fram och förankras underifrån utan skapas av partiledning och patibyråkrater.

I stället för att vara rörelsens röst och redskap att föra fram den politik som vuxit fram från rötterna måste man därför , i den den lilla kontakt man fortfarande har med medlemskåren, ägna tid och kraft åt att övertyga denna om att den politik man för är den rätta. Och hittils under de senaste åren har det oftast bara inneburit lite mer eller mindre av samma uppfattningar som de övriga partierna i alliansen står för .

Det mest påtagliga exemplet på hur en fråga aldrig får hanteras i ett "folkrörelseparti" är kärnkraftsfrågan.Även om beslutet att ändra strategi i någon mening var oundvilkigt var det aldrig förankrat hos det som fortfarande finns kvar av rörelsen.

Det gemensamma problemet för både Sossarna och Centern, som nu lett till en kris hos (s) och som så småningom riskerar att även drabba (c), är att politiken inte längre växer fram från djupet utan utformas av en partielit.

Det fungerar inte i ett parti med folkrörelsebakgrund.

Skall Centern undvika att drunkna i det blå moderathavet måste den interna ideologiska debatten återuppväckas och kontaktnätet både vertikalt och horisontellt förstärkas.
Och det är bråttom.

WikiLeaks - en väckarklocka

När Berlinmuren föll i slutet av 80-talet väcktes hos många förhoppningen att de mänskliga fri- och rättigheterna och den individuella friheten skulle få ökat utrymme i världen.

Utvecklingen de senare åren pekar tyvärr i motsatt riktning.

Efter 11 september-attentaten har man på många håll i västvärlden börjat anamma metoder som tidigare bara tillämpades i diktaturer.

FRA-lagen är ett exempel på vårt eget svenska bidrag till denna utveckling. Att en myndighet med stöd av lagen skulle tillåtas spionera på oss vanliga medborgare var knappast något vi kunnat ha tänkt oss för ett 20-tal år sedan då det fortfarande fanns många som tyckte att personnummer var något i högsta grad integritetskränkande.

Den polisinsats i Göteborg för en tid sedan,byggd på ett spaningsarbete som fått Jönssonligan att rodna,då man i gryningen stormade in med tungt beväpnad polis hos två helt oskyldiga familjer, var en direkt följd av att man bedrivit avlyssning med stöd av FRA-lagen.

Inte helt förvånande är det USA som gått i bräschen.

Med bl a behandlingen av fångarna på Guantanamobasen och i Irak och genom att i avsikt att dölja de värsta övergreppen, "köpa" fängelseplatser i ännu mindre nogräknade stater, har de ansvariga visat ett totalt förakt för de stolta deklarationerna i den egna konstitutionen..

Sveriges medverkan vid den Amerikanska säkerhetstjänstens transporter av,på mer eller mindre saklig grund, misstänkta terrorister från mellanöstern ,är en pinsam påminnelse om Sverige i vissa fall inte är särskilt mycket bättre än USA.

Jag har svårt att frigöra mig från tanken att den senaste tidens händelser kring WikiLeaks har ett samband med den här utvecklingen och att WikiLeaks på något sätt representerar ett begynnade folkligt uppror mot att allt mer av de medborgerliga fri- och rättigheterna undergrävs i den förmenta kampen mot terrorism.

Kanske man kan bli den väckarklocka som behövs för att vi skall inse vad som håller på att hända.

Ansvarslöst av Landstinget

När den sk Ädelreformen infördes för ett antal år sedan var det i avsikt att renodla kommunernas och landstingens ansvar inom äldrevården.

I debatten som föregick reformen redovisades åtskilliga exempel på de problem för både vårdtagare och vårdgivare som det otydliga ansvaret förde med sig. Ibland rena rama stolleproven.Som när t ex landstingets personal hade ansvaret för att tvätta det ena benet och kommunen det andra på en person med en infektion ena foten.

Redan när reformen togs var vi många som ifrågasatte om den i praktiken skulle lösa problemen, vilket den uppenbarligen inte heller har gjort.

Det är inte rimligt att vårdbehövande människor skall behöva bli lidande av en otydlig ansvarsfördelning mellan två institutioner med samma rätt att ta ut skatt av medborgarna.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att en enskild tjänsteman hos Landstinget har kunnat besluta om detta utan att först försäkra sig om att inte vårdtagarna kommer i kläm.Har det överhuvud taget förekommit någon kommunikation med kommunens Äldrenämnd före beslutet ? Och vad har i så fall nämnden haft för uppfattning ?

Det borde här precis som i socialtjänstlagen, i lagtexten finnas ett tydligt besked om vem som har det yttersta ansvaret om man inte frivilligt kan komma överens om vem som skall betala.

I det här fallet handlar det ju dessutom om en redan etablerad form av vård som man uppenbarligen har ansett inte bara vara till gagn för den enskilda vårdtagaren ,utan även sparat pengar för både landsting och kommun.