Värdig vård vid livets slut

Debatten om eutanasi - aktiv dödshjälp - har sedan en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus delgivits misstanke för mord på ett för tidigt fött spädbarn, blommat upp igen.

Kravet på att ge sjukvården rätt att utföra aktiv dödshjälp på obotligt sjuka människor , återkommer med jämna mellanrum. Och med den etiska förflackning som allt mer kommer till uttryck i samhället är det säkert bara en tidsfråga innan det också blir så.

Tyvärr tror jag att den här debatten är mer till skada än nytta för utveckligen av den palliativa vården. Utgångspunkten för vården i livets slutskede måste alltid vara att hjälpa människor att leva, inte att dö.

Ordet palliativ kommer från latinets pallium och betyder ungefär skal eller hölje. Den palliativa vårdens hela idé är således att den likt ett skal eller hölje skall omsluta hela människan med lindring för såväl fysisk som psykisk,social och existentiell smärta.

Här finns fortfarande väldigt mycka som kan göras för att hjälpa människor till en värdig vård vid livets slut.

Det förekommer i debatten också ibland en viss begreppsförvirring om vad som menas med dödshjälp.Det är då viktigt att komma ihåg att det inte handlar om avbruten livsuppehållande behandling. Med eutanasi menas aktiv dödshjälp, d v s en aktiv handling för att utsläcka livet.

Ibland kan det vara svårt att se skillnaden. Särskilt som i det aktuella fallet med spädbarnet då man samtidigt som man avbryter behandlingen , sätter in smärtstillande medel i höga doser.

Det vore mycket illa om frågan om palliativ vård eller aktiv dödshjälp begränsas till en fråga om metoder. Det handlar om betydligt mer än så.

Ytterst är det trots allt i än högre grad en fråga om på vilken etisk grund samhället skall bygga,om människovärdet och om människans rätt att utsläcka varandras liv.