En ung man jag känner väl fick för ett par år sedan en mindre chock när han plötsligt en dag blev uppringd av spaningsledningen för dubbelmordet i Linköping och kallad till förhör.
Det här är en skötsam ,ostraffad, socialt stabil kille som aldrig varit i närheten av något som skulle kunna göra honom misstänkt för att ha begått ett våldsbrott.Så vitt jag vet har han heller aldrig varit i det område där morden begicks.
Under det som han själv upplevde som ett mycket obehagligt förhör , men som polisen menade bara var någon slags allmän förfrågan, ställdes han inför alternativet att lämna DNA-prov och få sin oskuld bevisad eller att finnas kvar på listan över tänkbara gärningsmän.
Han valde självklart att lämna DNA-prov för att en gång för alla bli avförd från varje misstanke.
På frågan hur man överhuvudtaget kommit på tanken att höra just honom fick han inget annat svar än att det fanns hundratals ungdomar , varav även några i förhörsledarens bekantskapskrets, som kallats på samma sätt.
Den enda förklaring han själv så här i efterhand har kunnat komma på är att någon "pekat ut" honom för polisen enbart för att göra honom illa.Därför går han än i dag och grubblar över vem det kan vara i hans omgivning som kan vara så infam.
Man kan undra hur många av de hittills 709 DNA-testade ungdomarna som känner på liknande sätt.Och hur många ytterligare som kommer att få uppleva det nu när Leif GW Persson, likt Jesus råd till Petrus, uppmanar spaningsledningen " att kasta ut nätet på andra sidan båten".
Ändamålet helgar medlen, brukar man säga. Men hur långt får detta gå ut över unga människor integritet och självkänsla.
Kanske borde polisen pröva spöfiske istället för nät ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar