Nu har det gått ett tag sedan energiuppgörelsen slog ner som en kärnvapenladdning.Till yttermera visso utan att vi i förväg hört en susning om att det var en positionsförändring på gång.Nu har jag haft ett tag på mig att fundera och försöka förstå.
Klart det blev en chock för mej som i över trettio år rest land och rike kring , en period även som energiansvarig i riksdagsgruppen, och predikat om kärnkraftens risker både för dagens och framtida generationer.
Det första jag tänkte var: Har jag haft fel ? Har jag under trettio år rest runt och pratat skit ? Har jag blivit lurad eller har jag lurat mig själv ?
Lite oroligt sov jag allt under några nätter innan den förklaringens iskalla neonljus, som bara den som söker skall finna, plötsligt lyste mig mitt i ansiktet.
IDEOLOGI stod det, med stora vackra gröna bokstäver mitt i ett skimmer av rött och blått.
Ideologin , detta etikens misshandlade barn som redan under Göran Perssons tid fick ta sin tillflykt ut i skuggorna har helt enkelt fått abdikera för strategin och taktikens betydligt starkare brödraskap i kampen om makten.
Efter att lyssnat,läst och lyssnat igen förstår jag nu därför att jag missförstått det hela.
Jag har inte haft fel.Kärnkraften är fortfarande lika farlig.Avfallsproblemet är fortfarande inte löst.Vi vill fortfarande inte ha kärnkraft.
Men jag behöver inte längre åka runt och prata om det - för vi har bytt strategi .
1 kommentar:
Mycket klokt tänkt som vanligt. Om vi jobbat mot kärnkraften i 30 år och den bara har ökat hela tiden är det nog rätt att fundera på strategibyte. Att jobba för utvecklingen av de miljövänliga energislagen, istället för att bara bromsa.
Kärnkraften är inte bättre idag än för 30 år sedan, men vi kan jobba för utveckling av bättre energiproduktion
Skicka en kommentar