Det fula ordet

Med över 300 miljoner i minskade skatteintäkter nästa år står kommunen inför en giganstisk uppgift.

Att hoppas på att regeringen skall kompensera bortfallet är inte realistiskt. Inte heller dom har dessa pengar såvida man inte vill betala med inflation och räntehöjningar. Och pengar som äts upp på det sättet har kommunerna ingen nytta av.

För oss och andra kommuner är därför det enda realistiska alternativet att minska sina kostnader. Och i kommunala sammanhang betyder nästan alltid mindre personal.

Minska personal betyder i sin tur ,för det mesta, kvalitetsförsämringar inom de personalintensiva kärnverksamheterna , skola och omsorg.

Även om Linköpings kommun har en jämförelsevis god ekonomi och i det korta perspektivet skulle kunna ta en del av sina tillgångar är det en vansklig strategi. För ingen av oss vet om och när det vänder uppåt igen.

Samtidigt har regeringen slagit fast att man inte kommer att acceptera en urholkning av de offentliga finanserna.

Det problem kommunen nu står inför, står i stark kontrast till den goda ekonomiska tillväxt vi haft de senaste åren.

Redan för flera år sedan varnade vi i kommunens Ekonomiuskott för att det kunde bli den här utvecklingen. Naturligtvis inte för att vi kunde förutse finanskrisen, utan för att vi förutsåg den förändrade ålderssammansättning av befolkningen vi har att vänta under kommande år med framförallt många fler äldre men även fler barn.

Vid flera tillfällen varnade jag också i olika sammanhang för att låta de ökade skatteintäkterna lura oss att ta hela detta ekonomiska utrymme i anspråk.

Tyvärr var det ingen som ville lyssna på det örat.Det hade nu inte varit fel att ha det utrymmet kvar.

Som lagen nu ser ut är det dock inte, hur konstigt det än kan låta, möjligt för en kommun att "samla i lador" för kommande behov. Det har med övergripande samhällsekonomiska aspekter att göra.

En möjlighet hade därför varit att under de goda åren,sänka kommunalskatten för att nu när behoven ökat och skatteinkomsterna minskat ,höja den igen.

En flexibel kommunalskatt är en helt möjlig och samhällekonomiskt klok metod att överbrygga upp- och nedgångar i kommunens ekonomi. Men inga politiska majoriteter har av rent dogmatiska skäl vågat pröva detta.

För de politiska partierna,beronde på vilket man nu menar, är ord som skattehöjningar eller skattesänkningar så fula att de knappast ens används för internt bruk.

Även om ordet flexibilitet ofta gillas ,gäller det inte i det här fallet

Det ger mycket sällan några poäng att kunna säga "vad var det ja sa" .Men nog tycker jag att det är lite synd att partierna ibland låter sig fångas av sina egna dogmer.