Alla prognoser pekar mot att kommunerna under åren framöver kommer att stå inför ett stort nyrekryteringsbehov av personal. Det började redan märkas före den ekonomska krisen.
Den demografiska utvecklingen gör att det troligen kommer att bli brist på arbetskraft inom några år, menar prognosmakarna.Det kommer i så fall också att innebära ökad konkurrens om arbetskraften mellan den offentliga och privata sektorn.
Därför är det något av en paradox om kommunerna nu under trycket av lågkonjunktur och finanskris tvingas skära ner på personal.
Priset för att först dra ner på personal och därefter relativt snart behöva nyanställa på nytt,och dessutom ännu fler, kan bli högt.
Sjukvårdsbiträden och lärare som förlorar sina jobb söker sig ofta till andra arbeten i den privata sektorn och återkommer inte när kommunen behöver dem igen. Och det gäller naturligtvis särskilt de yngre.
Det är därför ett slöseri med kompetens och erfarenhet att först avskeda utbildad kunnig personal och sedan efter kanske bara ett par år, på nytt behöva rekrytera och nyutbilda.
Jag har därför på senare tid umgåtts med den i politiska sammanhang närmast hädiska tanken att under ett par år tills ekonomin åter vänder, införa en kommunal värnskatt.
Vore verkligen en temporär skattehöjning på några hundralappar per år för de som har jobb, i syfte att värna vården och skolan, så farligt ?
För vad innebär egentligen på sikt alterantivet i kostnader och resursåtgång ?
OK, jag vet att det politiskt sett är en närmast dödfödd tanke,men ändå ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar