I det förslag till gemensam översiktsplan för Linköping/Norrköping som nu är ute på remiss är målet att regionen till år 2030 skall uppnå 500 000 invånare.
Som jag ser det, består kommunerna av de människor som bor där och att det måsta vara utgångspunkten för alla kommunal planering.
Man kan fråga sig hur mycket lyckligare vi blir av att vara 80 000 fler om 10 år.
Om kommuninvånarnas trivsel och välfärd beror på hur många vi är förstår jag inte varför vi inte lika gärna kan sätta målet ännu högre. Och är det verkligen så att de som bor i Stockholmsregionen är så mycket lyckligare än vi i vår region.
Att överhuvudtaget sätta ett kvantitativt mål för människors levandsbetingelser tycker jag är torftigt.
Kommunernas huvuduppgift är att förse sina medborgare med en bra livsmiljö och en god kommunal service.
För att kunna göra det är det viktigare med att det finns en god balans mellan arbetstillfällen, skatteinkomster och servicenivå.
Det finns ingen garanti för att det uppnås genom en hög befokningstillväxt.Tvärtom finns det risk för att en för snabb tillväxt kräver så mycket av kommunens samlade resurser att det går ut över den kommunala servicen.
Arbetet med översiktsplanen borde därför istället rimligen inriktas mot kvalitativa mål. D v s att skapa goda livsvillkor för medborgarna.
Lyckas vi med kommer befolkningstillväxten av sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar