Frågan om könsneutrala äktenskap håller på att bli en kvarnsten om halsen på alliansen.För vilken väg man väljer riskerar man en allvarlig spricka i samarbetet.
Av de olika samarbeten jag delatagit i under årens lopp har jag lärt mig att det finns två typer av frågor där en allians alltid måste hålla ihop för att kunna överleva.
Den ena handlar om ekonomi och budget. En samverkanskonstellation som inte lyckas komma överens om en budget är dömnd till upplösning.
Det andra är grundläggande värderingsfrågor, typ kärnkraftsfrågan, som på sin tid fällde den dåvarande borgerliga regeringen.
Och det är här som nu alliansen tycks ha fastnat.
Att tillsammans med oppositionen köra över Kd i en av deras viktigaste värderningsfrågor skulle komma att riva upp sår som knappast skulle läka fram till valrörelsen.Så nära fyraprocentsspärren som Kd just nu ligger skulle man dessutom tvingas markera ut sig även i andra frågor framöver.
De som säger "nåväl,låt Kd gå sin egen väg i den här enda frågan. Det är väl inte hela världen ", förstår inte det politiska samarbets logik.
En flerpartiallins som låter något av de samverkande patierna gå sin egen väg i en fråga av den dignitet det nu handlar om ,signalerar också att det är en möjlighet även för det övriga samarbetspartierna .Något som kommer att bli allt mer frestande ju närmare valet man kommer.
Man får heller inte bortse ifrån den betydelse det nationella allianssamarbetat har ute i kommunerna.De signaler som en spricka i samarbetet på riksnivå sänder ut kan få mycket allvarliga följder för samarbetet på kommunal nivå. Inte minst i de kommuner där man redan nu har svårt att hålla ihop.
Att förvänta sig eller kräva att Kd som den mindre parten skall ge efter i den här frågan, är att göra det lätt för sig och lägga hela ansvaret på dom.Det är att kräva att Kd skall värdera alliansen mer än stödet från sina kärnväljare. Vilka av de andra partierna skulle vara beredda att göra det ?
Utan att vara allt för insatt i hur turerna gått i själva sakfrågan vågar jag nog påstå att det är de övriga partierna i alliansen som nu måste gå Kd tillmötes. Det förefaller ju trots allt bara vara en fråga om att ändra ord utan någon avgörande betydels för sakfrågan.Det är dessutom ett rimligt pris för att kunna behålla styrkan i allianssamarbetet och våga hoppas på ett liv efter valet.
Om det finns enskilda borgerliga ledamöter som tycker att en sådan förändringar i förslaget är principiellt viktigare än t ex FRA-lagen och är beredda att fälla regeringen genom att stödja oppositionen,så låt dom i så fall göra det.Det är mindre skadligt för det långsiktiga partisamarbetet.Fredrik Reinfeldt har fö redan sagt att han inte anser att detta är en kabinettsfråga.
1 kommentar:
Väl skrivet, Roland. Bilägger mitt debattinlägg på www.politikerbloggen.se. Inskickat också till Corren. Refuserat i SvD.
Staffan Danielsson: “Var mer storsinta i segerns stund, RFSL”
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes. När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
STAFFAN DANIELSSON
Riksdagsledamot (c)
Skicka en kommentar