Kungsord om varg

Något jag lärt mig med åren är att det finns vissa saker man aldrig skall ha någon åsikt om.För vad man än säger blir det fel.Är man dessutom kung kan det vara kört direkt.

Det lär majestätet få känna av efter sitt uttalande om att det kanske är dags att börja tillåta en viss jakt på varg.

Det är högst förståligt att han efter några dagars älgjakt bland jägare och markägare i skogarna runt Skinnskatteberg har tagit intryck av deras erfarenheter och uppfattningar.Hade han istället traskat runt i den tämligen vargfria miljön bland kultureliten i Stockholms innerstad hade han kanske påverkats av andra uppfattningar om vargstammens utbredning. Vem vet ?

Hur laddad den här frågan är fick jag riktigt klart för mig först för något år sedan när det dök upp en vilsekommen vargstackare i mina egna hemtrakter,som dessutom var korkad nog att ge sig på tamboskap.Det blev full mobilisering på störten bland både varghatare och vargkramare.

För att om möjligt bringa lite saklighet i debatten ordnades ett offentligt möte med medverkan av bl a ett par av landets bästa vargexperter.Här skulle minsann ges en saklig och objektiv information.

Trots att vargkraken,när mötet ägde rum, redan hade förpassats till de sälla jaktmarkerna infann sig över hundra intresserade och engagerade medborgare. Det blev en mycket informativ och nyttig tillställning. Men också stundtals en mycket affekterad stämning och upprörda känslor med folk som svor eller reste sig och gick ut.

Jag undrar vad den allt för tidigt hädangångne vargynglingen skulle ha tänkt i sin varghimmel om han hört hur både älskad och hatad han var.

Så därför vill jag som den vördnadsfulle undersåte jag är, i största välmening, ge Hans Majestät ett gott råd. Ha aldrig någon åsikt om vargar.Det kan nämligen aldrig bli rätt.